Hur fick du idén till 17 juni?

- Det är så märkligt många olika saker i rörelse när en idé formas, så frågan går nästan inte att svara på. Men inspirationen kom från en rad olika platser. Dels läste jag i början av 00-talet Bruno K. Öijers dikt ”Hålla honom kvar”, om en man som i en dröm ringer sin barndom, och den dikten har levt kvar i mig. Det är nåt så direkt med den tanken, att kunna lyfta luren och slå ett nummer, och där är du själv på andra sidan. Men sen är det väl framför allt ett försök att göra upp med mig själv och min besatthet av barndomen. Detta med att återkomma till en och samma dag i sin barndom undersöka varenda sekund. Det karaktären Vidar gör i den här boken, det har jag hållit på med hela mitt liv.  

Vad ville du berätta med romanen?

- Alla bra texter som jag skriver, om jag skriver några, är skrivna ur lika delar lust och fruktan. Alltså, jag vill vara där mitt i skrivandet och jag drar mig maximalt för att vara där – samtidigt. Det här är ett sådant fall. Jag ville så gärna prata med mig själv som barn, och därför skrev jag boken. Men jag var rädd för att närma mig de mörka minnena från den barndomen, och därför skrev jag.

17 juni 1986 är ett avgörande datum i romanen. Har du något sådant datum som är avgörande eller har format dig?

- Hm, spännande fråga. Jag tror inte det. Däremot minns jag året 1986 som ett färgstarkt år, formativt för mig. Det var fotbolls-VM i Mexiko, Maradonas VM, Guds hand. Det var Tjernobyl, jag minns att korna inte fick beta ute den sommaren. Palme mördades då, Challenger exploderade. Jag minns att Halleys komet passerad och jag stod på en kulle i natten och tittade på den. Jag var tio år och ett ganska ensamt barn .

I flera av dina böcker och krönikor är ditt barndoms sommartorp framträdande och du har även låtit tillverka det torpet i miniatyr. I 17 juni ringer läraren Vidar till sitt barndoms torp. Vad symboliserar sommartorpet för dig? Och hur har det format dig?

- Det var väl på torpet man inte kom undan. På andra ställen kunde man fly från mörkret, ut på en gata, ut på ett torg, springa ut i en trappuppgång. Men här var man alltid ensam. Men det ska också sägas att min barndoms vackraste stunder har jag haft där. Jag har så otroligt starka minnen av att det där stället, på gott och ont, det var där barndomen började, och det var där den slutade.

Huvudkaraktären Vidar är lärare som försöker avbryta ett slagsmål mellan två killar. Det leder till att Vidar polisanmäls. Vi får även träffa Vidar som pojke. Hur skulle du beskriva Vidar? Kan du känna igen dig i honom?

- Den pojken är jag. Och den vuxna Vidar är förmodligen den Vidar jag blivit om jag inte träffat Amanda.

Du skriver ofta nära verkligheten och plockar upp verkliga händelser som du spinner vidare på, nu senast i din film Arkipelag som handlar om tre pappor som följer med på skolresa som urartar. Fanns det någon sådan händelse som blev startskottet för 17 juni?

- Ja, bokens stroa fråga, själva svaret på gåtan är en händelse som till stora delar ägt rum i verkligheten. Men med det sagt, det är inget sanningsdokument. Det är en roman. 

Romanen är dedikerad ”Till Bruno”. Är det poeten Bruno K Öijer, som du och Sigge Eklund pratat en del om i er podd?

- Ja, det är Bruno K Öijer, dels för att han gav mig inspirationen till boken, men kanske ännu mer för att han varit så betydelsefull i mitt liv.

Vad skulle du säga är ditt signum som författare?

- Går det att svara på?? Jag skulle i så fall säga att det handlar om metod. När jag skriver så ger jag aldrig upp. Jag slutar aldrig. Jag skriver om och skriver och skriver om. Det kanske är mitt signum, den text man läser på boksidorna har aldrig nånsin slarvats fram, varenda rad har skrivits om 100 gånger. 

Om 17 juni var en drink, vilken skulle den vara?

- Nåt starkt, kanske en dry martini, som liksom omedelbart försätter dig i ett mjukt tillstånd, som att du eventuellt är inne i en dröm.

Under sommaren har du debuterat som regissör till din film Arkipelag, om en skolresa som spårar ur. Om 17 juni blir film – vilka vill du se i huvudrollerna?

- Gustaf Skarsgård. Allt jag skriver, skriver jag för honom. 

Skriver du redan på något nytt?

- Nej, i vinter sätter jag upp pjäsen ”Mors dag” på Dramaten. Så jag ska försöka klippa färdigt filmen och sen börja arbeta med pjäsen, det är mitt år!

Alex Schulman

Född: Skåne

Bor: Stockholm

Familj: fru Amanda, och barnen Charlie, Frances och Louis

Författare du alltid läser: Sara Stridsberg

Bok som gjort avtryck: Hunter i Husqvarna av Sara Stridsberg

Vill läsa härnäst: Ian Leslies nya bok om Paul och John.

Beskriv dig själv med tre ord: Snäll, sorgsen, orolig

Dold talang: Jag kan härma en rospigg.

Motto: Arbetar inte med sådana