Sofie Sarenbrant har gjort megasuccé med spänningsromanerna om polisen Emma Sköld. Men nu sadlar hon om och påbörjar en ny serie där vi får följa journalisten Vega Bratt. För Bonniers Bokklubb berättar hon om varför stallmiljön passar så bra för deckare, om sin dolda talang, sitt motto och mycket mer.
Vi är nyfikna på din nya spänningsroman – berätta om Blackout?
– Min nya huvudkaraktär, journalisten Vega Bratt, åker undercover till en hästgård efter ett anonymt tips om missförhållanden. Tanken är att hon ska göra en dokumentär i hemlighet. Men efter en olycka på gården ändras spelplanen. Betydligt värre hemligheter finns begravda. Ju närmare Vega kommer sanningen, desto farligare. Det finns någon som är beredd att göra vad som helst för att inte avslöjas.
Hur fick du idén till Blackout? Fanns det någon verklig händelse eller person som inspirerade?
– Jag har upplevt mycket i hästvärlden: Makt, pengar och lögner. Kärleken till ett djur borde gå först men gör inte alltid det. Alla spelar inte med rena kort och jag blir ofta förbluffad över hur långt vissa är beredda att gå för att till exempel sälja en häst som kanske inte är helt frisk. En del har ingen skam i kroppen.
Du har ju ett stort hästintresse och har varit mycket i stallmiljöer. Varför är en hästgård en så bra plats för en kriminalroman?
– Det är en sluten miljö, med egna oskrivna regler. Den fiktiva gården ligger avskilt och ingen skulle höra om du ropade på hjälp. Vegas dubbla roller sätter henne på prov. Hon kastas mellan viljan att leverera en storslagen dokumentär och ångesten över att behöva ljuga människor rakt i ansiktet för att få fram information.
Titeln Blackout väcker många associationer. Vad betyder den för dig – utan att avslöja för mycket?
– Att man helt enkelt inte minns vad som hänt, eller också skyller på en blackout. Frågan är vad som gäller i den här boken? Jag älskar titeln och kommer att hålla resten av serien i samma stil.
Om Vega Bratt och Emma Sköld träffades över en middag – vad skulle de äta och skulle de bli vänner eller irritera sig på varandra?
– De skulle gå till Lilla Ego för att träffa min bror och äta gott. Trots en stor åldersskillnad skulle Vega och Emma hitta varandra direkt. Det räcker med att en av dem nämner ”häst” så är diskussionen igång. Båda är såklart hästtjejer. De skulle kunna ha ett stort utbyte av varandra även i jobbet.
Om du fick byta liv med någon av alla dina karaktärer i en vecka – vem skulle du välja och varför?
– Det finns många men just nu hade jag gärna vikarierat för Vega. Mest för att jag själv drömde om att wallraffa, särskilt på en hästgård. Nu får jag förverkliga den drömmen genom henne istället. Kan man vara avundsjuk på sin karaktär?
Hur har du påverkats av att skriva så mycket om brott? Har det tex gjort dig mer misstänksam i vardagen?
– Nej, den misstänksamheten finns nog medfödd, precis som rädslan. Men att skriva deckare är lite som kbt – ju mer jag lär mig, desto mindre rädd blir jag. Antagligen beror det på någon form av märklig bearbetning när jag skriver, trots att mina dåd är fiktiva.
Om Blackout blev en tv-serie – vem skulle du vilja se som Vega Bratt?
– Drömmen vore att se Alva Bratt i huvudrollen. En otrolig skådespelare.
Vad är det finaste en läsare kan säga när de har läst Blackout?
– Att boken inte gick att lägga ifrån sig förrän den var slut. Det bästa betyget man kan få.
Om Sofie Sarenbrant
Född: 1978.
Bor: I Bromma.
Familj: Mannen Tommy och barnen Kharma och Kenza.
Författare du alltid läser: Camilla Grebe.
Bok som gjort avtryck: Lektioner i kemi.
Vill läsa härnäst: Ödelandet av Lina Bengtsdotter.
Beskriv dig själv med tre ord: Envis, skämtsam och en doer.
Dold talang: Kan sjunga som mössen i Askungen. Om det nu ska kalas för talang?
Motto: Bättre ett ord om dagen än noll.