Lina Schollin Ask är läkaren som romandebuterar med Tallums sång, en gripande skildring av tre livsöden som sammanflätas på Skogskyrkogården i Stockholm. För Bonniers Bokklubb berättar Lina bland annat om hur den egna sorgen varit en drivkraft i skrivandet.
Vad ville du berätta med Tallums sång?
– Jag ville berätta om något som drabbar de flesta någon gång i livet: sorg, kris och ensamhet. Och om hur viktigt det är att vända på sina sorgestenar och möta sitt mörker för att komma framåt och inte fastna. Jag ville också berätta om hur viktiga vi människor är för varandra och hur skört men också underbart ett litet stort liv faktiskt är. Bokens tema är allt detta och att hitta nya stigar och en ljusare tillvaro efter ett mörker.
Hur skulle du beskriva den?
– Det är en sång om livet och om döden samtidigt, om just mörker och ljus och att det ena inte alltid utesluter det andra. Om att vara människa. Tre människors vägar och liv korsas på Skogskyrkogården i Stockholm, en plats ritad och gestaltad för att både liv och död ska få finnas samtidigt. De tre karaktärernas riktningar skiftar, de möter sig själva och varandra medan tallarna står stadigt omkring dem. Jag hoppas att man som läsare upplever boken som en väg från mörker till ljus.
Finns det någon verklig händelse eller person som inspirerat någon av karaktärerna?
– Vi förlorade vårt första barn Ingrid i en januari för 16 år sedan. Genom att ha upplevt en sådan omvälvande sorg och ett så djupt mörker påminns jag fortfarande varje dag om vad som verkligen är viktigt i livet och om hur viktigt det är att prata om sorg och att möta andra i sorg och kris. Den händelsen i mitt liv är nog ursprunget till mycket av det jag skriver och berättelsens tema. Ursprunget till karaktärerna är platsen: Skogskyrkogården. Egentligen är Skogskyrkogården bokens huvudkaraktär.
Vem av Gunnar, Klara och David känner du mest för – och varför?
– Jag känner lika mycket för dem alla tre. Gunnar kom till först så jag har känt honom längst. David är jag kanske allra mest mån om, för att han är skörast. Men jag känner lika starkt för dem alla tre. Och dessutom känner jag väldigt mycket för vissa av karaktärerna, som finns runt Gunnar, David och Klara, men dem får man läsa om i boken.
Var det någon karaktär som överraskade dig eller tog över berättelsen?
– Jag har försökt låta alla tre huvudkaraktärer få ta sin plats. Alla tre har verkligen formats till det de är nu längsmed skrivandets väg men de har nog faktiskt alla tre haft samma kärna nu som från början, även om händelser och skeenden har skrivits om många gånger.
Fanns det någon scen i boken som var extra svår att skriva?
– Slutet har jag skrivit om flera gånger för att hitta den stämning jag sökte. Några scener har varit svåra att släppa men det var tvunget. Så är ju skrivandet och ibland kräver berättelsen och karaktärerna att man stryker en hel del som fanns från början.
Du har upplevt en stor personlig sorg som du berättat om i självbiografiska boken Klättra så högt du vill för du är ju redan död, om när du förlorade din dotter. Du jobbar även som barn- och ungdomsläkare där du också kommer i kontakt med sorg. Fanns det något du ville utforska i Tallums sång om sorg, förlust och försoning som kanske inte alltid får plats i ett vanligt samtal?
– Jag har varit väldigt öppen i min egen sorg och det har hjälpt mig både på ett personligt plan och i min yrkesroll. Det är lättare för omgivningen att möta en människa i sorg och kris om man orkar glänta lite på dörren själv. Och jag har verkligen upplevt mängder av möten och relationer som tagit emot mig och min familj i vår sorg, det har knappt varit någon som inte har hört av sig eller som har bytt sida på gatan när vi kommit gående. Om det ville jag skriva ännu lite mer och den här gången som en fiktivt berättelse. Jag ville skriva om hur viktiga vi människor är för varandra även om vi inte känner varandra från början. Jag tror det är universellt det här med sorg och hudlöshet. Enligt mig är människor ganska lika varandra när det gäller sorg och kris även om varje sorg och kris är sin egen. Jag vill att den här boken ska påminna om allt detta.
Vad vill du att läsaren tar med sig från läsningen?
– En känsla av hopp och ljus. Och att man har gillat att hänga med Gunnar, David, Klara och de andra.
Vad är det finaste någon skulle kunna säga om Tallums sång?
– Att man har fått fatt i någon känsla som har med påminnelsen om vad som är viktigt på riktigt att göra, kanske att man har fått syn på en egen sorgesten som behöver vändas på och kanske tas itu med. Eller att man påminns om ett samtal som behöver göras, det kanske finns någon man borde höra av sig till som befinner sig i ett mörker eller som är på väg ur ett mörker. Det hade varit fantastiskt om boken påminner om att det alltid är bättre att hälsa på någon man möter än att inte göra det, att se människor i ögonen, våga möta och höra av sig till andra som har det svårt. Det kan göra någons dag ljusare.
Om Lina Ask Schollin
Född: 1977
Bor: Gamla Enskede
Familj: Man, två underbara tonåringar och en Golden Retriever som heter Bowie.
Författare du alltid läser: Ingvild H Rishoi, Sara Stridsberg, Siri Hustvedt.
Bok som gjort avtryck: Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, den enda bok jag läst om flera gånger.
Vill läsa härnäst: Ska läsa ut Mother Mary Comes to me av Arundathi Roy. Därefter vill jag läsa Om spöken av Siri Hustvedt.
Beskriv dig själv med tre ord: Effektiv, Snäll, Glad
Dold talang: Målar och tecknar gärna
Motto: Jag ville göra och jag gjorde.
LÄS OCKSÅ: