Med romanen Brevbäraren i Lizzanello har italienska Francesca Gianonne gjort succé världen över. I samband med nomineringen till Årets Bok 2026 fick vi en pratstund med henne och snackade kvinnliga livsöden, oförglömliga resor och vad hon själv helst läser!
Ciao Francesca och stort grattis! Vad var din reaktion på att bli nominerad till Årets Bok?
-Det är verkligen en glädje! Via mitt svenska förlag vet jag att romanen har nått många läsare i Sverige, och det gör mig oerhört glad. Jag vill, av hela mitt hjärta, tacka varje svensk läsare som har läst eller håller på att läsa Brevbäraren i Lizzanello.
Brevbäraren i Lizzanello är inspirerad av din gammelmormor Anna och hennes liv som Salentos första kvinnliga brevbärare. Vad betyder det för dig att hennes historia blir läst och älskad över hela världen?
-Vem hade någonsin kunnat ana att berättelsen om en kvinna, som utspelar sig för nästan ett sekel sedan i en liten by i södra Italien, skulle nå så många platser runt om i världen? Det känns som om jag har lyckats hålla löftet jag gav min gammelmormor på hennes dödsbädd. ”Jag vill inte bli bortglömd” sa hon till min mamma. Det har hon inte blivit, och det kommer hon aldrig att bli. Att rädda henne från glömskan var drivkraften bakom att skriva hennes historia.
Våra bokklubbsmedlemmar har verkligen älskat Brevbäraren i Lizzanello. Vilka typer av samtal hoppas du att boken ska väcka?
-Jag hoppas att Annas livsöde kan vara en inspirationskälla, så som jag vet att det har varit för många läsare. Romanens budskap är: ”Tro på dig själv även när ingen annan runt omkring dig gör det. Låt inte någon tala om för dig vad du inte kan vara eller bli.” Annas historia är inte bara en berättelse om kvinnlig frigörelse, utan också en om envishet och kampen mot fördomar.
Hur var det att skriva och forska om din familjs historia inför denna bok?
-Det var en oförglömlig resa. Så snart jag hittade Annas visitkort, nedgrävt i en byrålåda, började jag följa hennes spår och upptäckte en extraordinär kvinna. En kvinna som i sin lilla värld genomförde en revolution genom att bli den första i Italien att utöva ett yrke som fram till dess hade varit mäns exklusiva domän. Anna banade väg för kvinnorna som kom efter henne. Hennes liv är en lektion i systerskap, som jag har tagit till mig. Det är det största arv min gammelmormor har lämnat efter sig.
Till sist är vi väldigt nyfikna på att höra: vad läser du just nu?
-Jag läser aldrig bara en bok åt gången! På mitt skrivbord finns alltid en hög med böcker – både romaner och essäer – som jag väljer mellan beroende på stunden. På sistone har jag läst mycket poesi. Jag upptäcker och fördjupar mig i verk av italienska och utländska poeter, både från förr och samtida. Och ofta dem som har förbisetts av historien eller skolböckerna. Om det är något jag verkligen brinner för så är det kvinnor och bortglömda berättelser.