Med bland annat den kritikerrosade Strindberg-serien är Kristina Ohlsson en av landets mest lästa och uppskattade författare. Med den nya romanen Bortom broarna tar hon steget in i skönlitteraturens och kärlekens värld! För Bonniers Bokklubbar berättar hon om hur det var att skriva om döden, kärleken och allt däremellan!
Hur skulle du beskriva Bortom broarna
-Som en av de böcker jag njutit absolut mest av att skriva! Jag lyckades få med nära nog allt som jag önskade i en och samma berättelse. Stor kärlek, mycket dödsångest, konsten att drömma stora drömmar och att våga fråga sig själv: vad gör jag med min korta stund på jorden?
Du har skrivit många framgångsrika spänningsromaner – vad var det som gjorde att du kände att Henriks historia behövde bli en roman och inte en kriminalhistoria?
-Det fanns ingen kriminalhistoria att berätta om Henrik. Och det fanns, vid det tillfället, ingen lust hos mig att skriva ytterligare en deckare. Jag vill skriva friare och bredare, så då gjorde jag det.
När du började skriva om Henrik, vad var det första du visste om honom – hans framgång, hans sjukdom eller hans tvivel på livet?
-Egentligen fanns ju alltsammans med, för det har han gett uttryck för i böckerna om August Strindberg. Först i första boken kom nog framgången, i och för sig, men sedan kom det andra också. Däremot visste jag inte hur komplex han var.
Fanns det någon särskild tanke eller fråga du ville utforska när du började skriva Bortom broarna?
-Flera stycken! Dels har jag en oupphörligt ansträngd relation till döden, så den måste få vara med. Och så ville jag verkligen, verkligen skriva om kärlek. Det har jag ju gjort ganska mycket i Strindbergdeckarna, men nu längtade jag efter något mer rent.
Henrik lever på ytan ett drömliv, men börjar plötsligt ifrågasätta allt. Vad är det hos honom som du tror många läsare kan känna igen sig i?
-Känslan av att upptäcka att något skaver och gör ont, att det finns ett hål som måste fyllas, och att det inte finns oändligt med tid att fixa en sådan sak. Jag tror man ska akta sig för att titta på en annan människa och utropa ”Vilket drömliv!”. Man vet aldrig vad andra saknar och längtar efter.
Om du skulle träffa Henrik över ett glas – vad skulle ni dricka och vad skulle du vilja fråga honom
-Jag tror att jag skulle tvinga honom att dricka rom och cola, för det är min favoritdrink och han är lite för snobbig för att uppskatta den, ha ha. Och så skulle jag fråga honom hur det går med kärleken, om han är nyförälskad eller på jakt.
Läsare känner Henrik som August Strindbergs bästa vän från dina tidigare deckare. Vad var mest spännande – eller svårt – med att plötsligt flytta honom till huvudrollen?
-Ingenting var svårt. Det som var spännande var att lära känna honom så bra. Han är en genomhärlig karaktär när man väl kommer honom nära.
Vilka nya sidor upptäckte du hos honom när du började skriva hans historia?
-Att han varit så dålig på att lyssna inåt genom åren, att han bara kört på utan att våga känna hur han mår och om han är lycklig eller bara lyckad.
Vilken bok – din egen eller någon annans – önskar du att du hade skrivit?
-Många. Men mest Boktjuven av Marcus Zusak.
Om Bortom broarna blev film, vem skulle spela Henrik?
-Det vill jag inte berätta, ha ha!
Vilken låt skulle vara soundtracket till hans liv?
-Filmmusiken till Livet är underbart av Roberto Benigni!
Finns det någon annan av dina karaktärer som förekommit i dina böcker, som du skulle vilja ge en egen bok?
-Kanske. Återkommer i frågan!
Du är ju väldigt produktiv. Vad skriver du på nu?
-En julberättelse (deckare) om August Strindberg!
Kort om Kristina Ohlsson
Född: Kristianstad
Bor: Stockholm
Familj: Föräldrar och syskon.
Författare du alltid läser: Många. Jo Nesbø och Camilla Grebe.
Bok som gjort avtryck: Förr eller senare exploderar jag av John Greene
Vill läsa härnäst: Nästa av Tove Alsterdal
Beskriv dig själv med tre ord: Nyfiken, driven, skrivande
Dold talang: Bakar!
Motto: Har inget idag, men tidigare brukade jag säga att ”If everything is under control, things are not going fast enough.”
LÄS OCKSÅ: