Bästa fru Berg!
Mitt namn är Hans E Wiedemann och jag handlar sedan många år med antika möbler. Nyligen kom en chiffonjé i min ägo, och när jag rengjorde den fann jag en lönnlåda som öppnades av en fjäder i klaffen. I lådan låg en större ansamling papperslappar. Det visade sig vara en dagbok som jag antar att chiffonjéns föregående ägare har skrivit. Eftersom han är avliden, och inte har några efterlevande, tog jag mig friheten att läsa den. Somliga lappar är daterade, andra inte, men jag har försökt ordna dem kronologiskt efter bästa förmåga.
Dagboken innehåller uppgifter som inte bara är upprörande och komprometterande, både för Er och andra, utan i vissa fall – om de nu stämmer – direkt kriminella …

Helga läser igenom brevet flera gånger. För varje gång hoppas hon att innehållet ska förändras, att hon missuppfattat något. Orden ”komprometterande”, ”kriminella” och ”polisen” lyser som eldskrift.
Nyss var hennes liv enkelt. Hon är just hemkommen från en badresa med Signe, den numera vuxna dottern som alla tror är pastor Gregorius. Älskaren, som i själva verket är Signes fader, försvann redan när kärleksbarnet låg i magen. Likaså gjorde förälskelsen.
Helga har aldrig berättat sanningen för Signe. Eller för sin man Ivar, som hon har två söner med. Varför skulle hon det? Signe har det bättre som dotter till en avliden pastor, än som oäkting. Och Ivar har sina egna hemligheter … Efter att ha råkat höra ett telefonsamtal en sen kväll är Helga säker på att hennes man har en älskarinna. Och ska hon vara ärlig så fyller det henne med lättnad.
Den enda som vet vad som hänt i Helgas förflutna är hennes bästa väninna. Men nu hotas det bedrägliga lugnet. En man börjar stryka runt huset – och älskaren tar oväntat kontakt.
Helga inser att hon måste konfrontera den mystiska brevskrivaren. Det förflutna ter sig plötsligt skrämmande …