Niri och Mary är oskiljaktiga. Varje eftermiddag väntar han på att hon ska komma hem från privatskolan. Mary är dotter till en av traktens mest förmögna män och Niris familj bor i en bungalow på ägorna och sköter om alltifrån matlagning till trädgården och tennisbanan.

Men så en dag sveper en pandemi in över världen och för att minimera smittorisken för den rika familjen, kastas 18-årige Niri och hans familj ut på gatan. De är ”illegala människor” i landet, därför skulle de aldrig kunna uppsöka ett sjukhus eller göra en polisanmälan, som när deras moped blev stulen. När hela samhället stängs ner har de inget annat val än att bo i slummen.

Niri våndas när han hör sin lillasyster gny av hunger på nätterna. Hennes snyftningar gör så ont att höra att han bestämmer sig för att göra något som deras far skulle bli vansinnig om han visste om ...

I skydd av mörkret smyger Niri fram längs med de välbekanta, men nu otuktade, hibiskusbuskarna. Han känner till trädgårdens alla vrår och tar sig in genom en obevakad glipa i staketet. Och snart är han framme vid skattkammaren han letar efter, ett matförråd så välfyllt att det skulle kunna mätta många magar i flera år. Han hör abbotens röst, hans lärare i klosterskolan, eka i huvudet. Den säger samma sak som fadern skulle sagt: ”Du skall icke stjäla.” Men om lillasyster gråter av hunger, mamma är sjuk och det inte finns några jobb … Är det inte en större synd att låta någon svälta än att stjäla lite av någon annans överflöd? 

Då märker han att han inte är ensam. Någon närmar sig med försiktiga steg nedför trappan. Någon i vitt nattlinne med broderad krage, och som ler det vackraste leende han sett. Någon som är beredd att ta stora risker för att hjälpa sin älskade vän …