Kärlek, bakelser och en mops

Efter tio års äktenskap är Brydie plötsligt singel igen. Hon ertappade sin make Allan med en annan kvinna, och nu är bageriet de drev tillsammans stängt, skilsmässan ett faktum och livet en enda röra.

Inte har Brydie någon egen bostad heller. I ett halvår har hon bott hos sin vän Elliot och hennes make Leo, men nu ska de få sitt andra barn och deras hem börjar bli väl trångt för att även inhysa Brydie.

Brydies ekonomi är dålig, så att hitta något eget visar sig knepigt. Men det finns ett hus hon kan få bo i nästan gratis. På ett villkor, dock: att hon tar hand om mopsen Teddy Roosevelt som bor där (men som tillfälligt varit på pensionat) och tar med honom en gång i veckan till hans matte Pauline, som numera bor på ett äldreboeende.

Det finns ingen annan som kan ta hand om den ledsna mopsen, och eftersom Brydie är desperat tackar hon ja till erbjudandet, trots att hon inte kan någonting om hundar. På något vis känner hon en samhörighet med Teddy, som också är ensam och övergiven.

Med tiden blir både Teddy och Brydie betydligt gladare, och de återkommande besöken hos Teddys gammelmatte på äldreboendet blir dessutom oväntat trevliga. 

För att ha råd att betala sina räkningar tar Brydie ett nattjobb i ett bageri på en stormarknad, nästan en timmes bilresa bort. Hon trivs med arbetskamraterna, men de långa resorna och nattskiften sliter.

Så får Brydie en ljus idé. Varför inte kombinera sin hobby bakning med den nyfunna kunskapen om hundar? Sagt och gjort! Hon startar bageriet Pupcakes.

Hon lär också känna Nathan, husse till den irländska varghunden Sasha. Deras vägar korsas gång på gång, dels i hundrastgården, dels på äldreboendet där Nathan jobbar som läkare. Plötsligt känns allt riktigt hoppfullt. Kanske är livet ungefär som att lära sig ett nytt kakrecept: man måste testa några gånger innan det blir perfekt?