Renias dagbok
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
I 40 år låg den unga judiska flickans dagbok gömd …
Den 7 juni 1942:
”Vart jag än vänder mig ser jag blod. Det dödas, det mördas. Gud, för femtioelfte gången kryper jag inför dig. Hjälp oss, rädda oss! Gud, låt oss leva, jag ber dig. Jag vill leva!”
I över 70 år låg Renia Spiegels dagbok undangömd i ett bankfack i New York. Hennes mor och lillasyster överlevde kriget och emigrerade till USA 1946. De hade dagboken men de kunde inte förmå sig att läsa utan gömde undan den. 2012 plockade Renias systerdotter fram den ur bankfacket.
Renia Spiegels dagbok påbörjades 1939. 1942 sköts hon till döds efter att någon avslöjat hennes gömställe.
Den 31 januari 1939 skrev den 15-årig judiska flickan Renia Spiegel de första raderna i sin dagbok:
Varför bestämde jag mig for att börja skriva dagbok just idag?
Har det hänt något viktigt? Har jag upptäckt att mina vänner
skriver dagbok? Nej! Jag vill bara ha en vän. Jag vill ha någon att
prata med om alla vardagens bekymmer och glädjeämnen.
Någon som känner det jag känner, som tror på mig och aldrig
avslöjar mina hemligheter. Ingen människa skulle kunna vara
en sann vän och det är därfor jag har bestämt mig for att skaffa
mig en förtrogen i form av en dagbok.
Denna dag, kära dagbok, är början på vår djupa vänskap.
Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, då hon sköts av tyska soldater på gatan i den lilla staden Przemyśl i Polen.
Dagboken är full av vardagliga funderingar hos en ung flicka. Hon skriver om skolan, om kärleksbekymmer, om vänner och ovänner, vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, om saknaden efter mamman. Hon beskriver tonårsrädslor, den första kärleken, den första kyssen, svartsjuka. Kärleken till pojkvännen. Framtidsdrömmar. Hon skriver känslosamma dikter.
Sju månader efter att Renia börjat skriva dagboken tågar tyskarna in i Polen och kriget är ett faktum. Hon berättar om vardagen medan kriget härjar. Samtidigt anar man hennes rädsla och hur medveten hon är om de ohyggligheter som kriget orsakar. Det krig som så småningom skulle ta hennes liv. Men tack vare den bevarade dagboken kommer Renias minne att bevaras till eftervärlden.
Läs mer
I 40 år låg den unga judiska flickans dagbok gömd …
Den 7 juni 1942:
”Vart jag än vänder mig ser jag blod. Det dödas, det mördas. Gud, för femtioelfte gången kryper jag inför dig. Hjälp oss, rädda oss! Gud, låt oss leva, jag ber dig. Jag vill leva!”
I över 70 år låg Renia Spiegels dagbok undangömd i ett bankfack i New York. Hennes mor och lillasyster överlevde kriget och emigrerade till USA 1946. De hade dagboken men de kunde inte förmå sig att läsa utan gömde undan den. 2012 plockade Renias systerdotter fram den ur bankfacket.
Renia Spiegels dagbok påbörjades 1939. 1942 sköts hon till döds efter att någon avslöjat hennes gömställe.
Den 31 januari 1939 skrev den 15-årig judiska flickan Renia Spiegel de första raderna i sin dagbok:
Varför bestämde jag mig for att börja skriva dagbok just idag?
Har det hänt något viktigt? Har jag upptäckt att mina vänner
skriver dagbok? Nej! Jag vill bara ha en vän. Jag vill ha någon att
prata med om alla vardagens bekymmer och glädjeämnen.
Någon som känner det jag känner, som tror på mig och aldrig
avslöjar mina hemligheter. Ingen människa skulle kunna vara
en sann vän och det är därfor jag har bestämt mig for att skaffa
mig en förtrogen i form av en dagbok.
Denna dag, kära dagbok, är början på vår djupa vänskap.
Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, då hon sköts av tyska soldater på gatan i den lilla staden Przemyśl i Polen.
Dagboken är full av vardagliga funderingar hos en ung flicka. Hon skriver om skolan, om kärleksbekymmer, om vänner och ovänner, vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, om saknaden efter mamman. Hon beskriver tonårsrädslor, den första kärleken, den första kyssen, svartsjuka. Kärleken till pojkvännen. Framtidsdrömmar. Hon skriver känslosamma dikter.
Sju månader efter att Renia börjat skriva dagboken tågar tyskarna in i Polen och kriget är ett faktum. Hon berättar om vardagen medan kriget härjar. Samtidigt anar man hennes rädsla och hur medveten hon är om de ohyggligheter som kriget orsakar. Det krig som så småningom skulle ta hennes liv. Men tack vare den bevarade dagboken kommer Renias minne att bevaras till eftervärlden.
Läs mer