Din tid kommer
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Sophies val
"Briljant, rysningsframkallande spänning som får mig att tänka på filmatiserade böcker som Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, Thomas Harris När lammen tystnar & Dennis Lehanes Mystic River!, men som ändå har en helt egen Vallgrensk ton." /Sophie
Nominerad till Årets bok 2024! Rösta på aretsbok.se
En okänd flicka hittas död i skogen utanför Falkenberg. Kommissarie Björling, nybliven änkling, och utredaren Johanna från Rikskrim, som en gång flytt trakten, inser att de jagar en seriemördare. Genom ett briljant språk och en rysningsframkallande intrig förs läsaren in i skogens och människans mörker.
Falkenberg, 1993. Kommissarie Björling och hans kollega följer stigen ner mot ån. Det är kallt för att vara i maj, ett stråk av vinter hänger kvar i luften. De befinner sig fyra mil öster om Falkenberg, vid länsväg 150, och det har gått en timma sedan larmet kom. En mentalpatient från Liahemmet, ett tidigare sanatorium som enligt kollegan för tankarna till en skräckfilm med Jack Nicholson, rymde och gjorde upptäckten.
Kroppen sitter fastkilad mellan två stenar ute i vattnet. Det är en ung kvinna. Huvudet är kalrakat och blåmärkena på halsen syns även på avstånd. Kollegan ger ifrån sig ett ljud och Björling ber honom gå tillbaka till bilen och hämta utrusningen. Den yngre mannen är likblek i ansiktet när han försvinner i väg längs stigen.
Tystnaden fyller skogen. Björling låter blicken vila i den djupgröna mossan som täcker stenarna och drar in doften av våt jord. Då hör han henne. ”Hur hamnade flickan här?” Rösten kommer bakifrån och när han vänder sig om ser han att hon står bara några meter bort vid strandkanten. Det blonda håret med stråk av grått är uppsatt i en slarvig knut. Björling vet inte vad han ska tro. Det har hänt en gång förut, men då var det sent på kvällen och han kunde skylla på trötthet.
”Du ser väl efter vår dotter? Inget får hända henne.” Rösten tonar bort och när han blinkar till är hon borta. Maria – hans döda hustru. Han undrar om han är på väg att förlora förståndet.
Björling rycker till när en gren knäcks. Han fortsätter en bit in i skogen. Kollar tvångsmässigt att schweizaren sitter kvar i hölstret, en SIG Sauer som han aldrig använt utanför skjutbanan. ”Är det någon där?”, ropar han och känner sig omedelbart som en idiot. I en glänta upptäcker han en rörelse, en skepnad som hastigt försvinner i den skira försommargrönskan. Ett rådjur, tänker han. Eller en hjort.
Tåget från Stockholm. Det sista av något som liknar en skärgård försvinner utanför fönstret när järnvägen viker av mot inlandet. Johanna känner igen den vita kyrkan och skoaffären där kvinnan de kallade ”mamma” köpte för små vinterkängor på rea. När Johanna klagade fick hon en örfil.
Egentligen borde hon inte vara här. Efter det som hände gav hon sig av så fort hon kunde, plågad av att hon lämnade kvar sin lillasyster. Men när Falkenbergspolisen hörde av sig till Rikskrim med en förfrågan om hjälp läste Johanna rapporten. Hon har ett öga för detaljer och fallet med den döda flickan rörde upp något inom henne. Det här är ingen engångsförbrytare. Den som rör sig i skogarna är farlig – en person som kommer att döda igen …
Läs mer
Carl-Johan Vallgren
Carl-Johan Vallgren, född 1964 i Linköping och uppvuxen i Falkenberg, har länge bott i Berlin men är numera bosatt i Stockholm och verksam som författare. Han är även artist och låtskrivare. Carl-Johan debuterade 1987 med romanen Nomaderna. 2002 utkom Den vidunderliga kärlekens historia som tilldelades Augustpriset för Årets bästa skönlitterära bok. Hans böcker har kommit ut i över tjugo länder.
Sophies val
"Briljant, rysningsframkallande spänning som får mig att tänka på filmatiserade böcker som Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, Thomas Harris När lammen tystnar & Dennis Lehanes Mystic River!, men som ändå har en helt egen Vallgrensk ton." /Sophie
Nominerad till Årets bok 2024! Rösta på aretsbok.se
En okänd flicka hittas död i skogen utanför Falkenberg. Kommissarie Björling, nybliven änkling, och utredaren Johanna från Rikskrim, som en gång flytt trakten, inser att de jagar en seriemördare. Genom ett briljant språk och en rysningsframkallande intrig förs läsaren in i skogens och människans mörker.
Falkenberg, 1993. Kommissarie Björling och hans kollega följer stigen ner mot ån. Det är kallt för att vara i maj, ett stråk av vinter hänger kvar i luften. De befinner sig fyra mil öster om Falkenberg, vid länsväg 150, och det har gått en timma sedan larmet kom. En mentalpatient från Liahemmet, ett tidigare sanatorium som enligt kollegan för tankarna till en skräckfilm med Jack Nicholson, rymde och gjorde upptäckten.
Kroppen sitter fastkilad mellan två stenar ute i vattnet. Det är en ung kvinna. Huvudet är kalrakat och blåmärkena på halsen syns även på avstånd. Kollegan ger ifrån sig ett ljud och Björling ber honom gå tillbaka till bilen och hämta utrusningen. Den yngre mannen är likblek i ansiktet när han försvinner i väg längs stigen.
Tystnaden fyller skogen. Björling låter blicken vila i den djupgröna mossan som täcker stenarna och drar in doften av våt jord. Då hör han henne. ”Hur hamnade flickan här?” Rösten kommer bakifrån och när han vänder sig om ser han att hon står bara några meter bort vid strandkanten. Det blonda håret med stråk av grått är uppsatt i en slarvig knut. Björling vet inte vad han ska tro. Det har hänt en gång förut, men då var det sent på kvällen och han kunde skylla på trötthet.
”Du ser väl efter vår dotter? Inget får hända henne.” Rösten tonar bort och när han blinkar till är hon borta. Maria – hans döda hustru. Han undrar om han är på väg att förlora förståndet.
Björling rycker till när en gren knäcks. Han fortsätter en bit in i skogen. Kollar tvångsmässigt att schweizaren sitter kvar i hölstret, en SIG Sauer som han aldrig använt utanför skjutbanan. ”Är det någon där?”, ropar han och känner sig omedelbart som en idiot. I en glänta upptäcker han en rörelse, en skepnad som hastigt försvinner i den skira försommargrönskan. Ett rådjur, tänker han. Eller en hjort.
Tåget från Stockholm. Det sista av något som liknar en skärgård försvinner utanför fönstret när järnvägen viker av mot inlandet. Johanna känner igen den vita kyrkan och skoaffären där kvinnan de kallade ”mamma” köpte för små vinterkängor på rea. När Johanna klagade fick hon en örfil.
Egentligen borde hon inte vara här. Efter det som hände gav hon sig av så fort hon kunde, plågad av att hon lämnade kvar sin lillasyster. Men när Falkenbergspolisen hörde av sig till Rikskrim med en förfrågan om hjälp läste Johanna rapporten. Hon har ett öga för detaljer och fallet med den döda flickan rörde upp något inom henne. Det här är ingen engångsförbrytare. Den som rör sig i skogarna är farlig – en person som kommer att döda igen …
Läs mer