När han kör över bron i Chesapeake Bay till St. Cris vill han minnas det här ögonblicket på samma sätt som han minns första gången han korsade viken. Då när han var en trumpen, förskrämd pojke bredvid en man som lovat honom ett liv. Ray Quinn som också lovat att han aldrig skulle skickas tillbaka till sin biologiska mamma.

Äntligen är han här vid familjen Quinns stora, vita hus. Han kliver ur bilen och släntrar ner till bryggan när en hund plötsligt kastar sig över honom.

Det är jag som är Seth, presenterar sig den långe, mörkblonde mannen för den överlyckliga hunden. Jag har varit borta alldeles för länge.

När Anna Quinn upptäcker vem som är hemma igen kommer tårarna. Och sedan dröjer det inte länge förrän Seths äldre bröder, Cameron, Ethan och Philip, är där. De tar genast tag i Seth och kastar honom i vattnet. Spottande och fräsande kommer han upp till ytan och tänker: Jag är Seth Quinn. Och jag är hemma.

Dagen därpå tar sig Seth till St. Chris pittoreska hamn och låter blicken svepa över idyllen. Ett butiksfönster fångar hans uppmärksamhet. Knopp och blom. I ett hörn står det skrivet med sirliga bokstäver: Drusilla Whitcomb Banks, butiksägare.

Namnet får Seth att tänka sig en äldre änkefru, men han möts av en ung, slank kvinna med kortklippt svart hår. En strålande vacker uppenbarelse som han genast känner att han bara måste få måla av.

Men Drusilla är inte som andra. Det krävs en hel del av den framgångsrike konstnären Seth Quinn för  att de över huvud taget ska träffas. Det dröjer innan han får veta att hon nyligen flytt till St. Chris för att undkomma sitt förflutna.

Och ännu anar ingen av dem att de är bevakade …