Vår bästa tid

Sent en kväll är det som att hela Emiras existens ogiltigförklaras. Hon misstänks för kidnappning, bara för att hon är svart och den lilla flickan hon passar är vit ...

Klockan är 22.51. Det är lördagskväll och Emira är ute med sina vänner när hon får ett telefonsamtal från mrs Chamberlain. Hon brukar sitta barnvakt åt hennes treåriga dotter Briar och nu undrar hon om Emira kan ta med Briar till mataffären en stund. Det har hänt en olycka hemma och hon vill inte att dottern ska vara där när polisen kommer. Emira berättar att hon har druckit lite men mamman ber henne att komma ändå.

Kompisen Zara följer med och de hämtar upp den lilla blonda treåringen. De två unga kvinnorna är festklädda och Briar är överlycklig. Zara spelar upp en låt av Whitney Houston och Emira blir varm inuti. Briar brukar inte vara så uppsluppen men ikväll ser hon helt obesvärad ut när hon vaggar runt och skuttar till musiken.

När Zara har gått kommer en ordningsvakt fram och säger att det är väldigt sent för att vara ute med ett så litet barn. Är flickan verkligen hennes? När Emira förklarar att hon är flickans barnvakt svarar vakten att det inte ser ut som att hon varit barnvakt ikväll, och hon känner sig plötsligt helt fel där i sina tajta festkläder. Det är som att allt hon säger låter som bortförklaringar och stämningen blir mer och mer hotfull.

En ung vit man som blir vittne till händelsen filmar allt och säger att han gärna skickar filmen till henne om hon vill polisanmäla vakten. Till slut dyker Briars pappa upp och skäller ut vakten, och efter händelsen plågas Briars mamma av skuldkänslor. Hon tänker också att det inte är klokt att hon inte känner Emira bättre, och hon gör allt för att närma sig henne. Men det visar sig att det finns någon i Emiras liv som både förenar dem och skapar en avgrund mellan dem ...