Det är lärarinnan Vajletts sjunde skolstart och det femte skolhuset, så hon borde inte vara nervös, men att möta de nya eleverna är alltid spännande, denna hennes första skoldag i i den lilla byn Gransträskåsen. Innan barnen kommer får hon besök av Adalbert Robertsson, äldstebroder i Ebeneserförsamlingen i byn, med fyra barnbarn i skolan. Han vill hälsa nya fröken välkommen och samtidigt berätta lite om invånarna och de viktiga bibelorden. Vajlett lyssnar artigt innan hon föser ut honom och klingar i skolklockan intill hans öra, dags att kalla in barnen. Hon är väl medveten om att av de 35 husen i byn är 28 medlemmar i pingstförsamlingen.

Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på. Vajletts besök hos skolpojken Sverkers föräldrars är inte populärt, och det är tydligt vad pappan, Eilert anser om uppfostran. Vajlett har inte betygsboken med sig, borde hon haft det? Men det hon ska prata om handlar ju inte om pojkens prestationer i skolan, utan om en händelse som inträffat tidigare.

Men Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att barnens nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.    

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff.  Rut har också en radiogrammofon. Tänka sig …   

I Rut hittar Vajlett en själsfrände, hon behöver inte längre känna sig så ensam och utanför, utsocknes som hon är.

Men det finns en hemlighet att bevara. Gud förbjude att byborna får nys om den …