Kate lägger den skotskrutiga pläden hon fått av sin vän Matt på bänken och viker den över sina frusna knän. Nyss var hon inne i värmen på Pear Tree Café och lämnade några bakverk till Matt – och fick såklart utstå hans skämt om de tolv dejterna hon gått med på att ha fram till jul. Om det inte vore för hennes andra bästa vän, Laura – numera gift småbarnsmor och ivrig äktenskapsmäklerska åt Kate – så hade hon suttit hemma i sitt mysiga hus och tittat på Stolthet och fördom nu. Istället sitter hon stelfrusen på den lilla byn Blexfords torg och väntar på sin första blinddejt. Allt hon vet är att han heter Richard och jobbar med fonder.

En god stund senare börjar det skymma och julljusen tänds i träden. Då läggs en hand mjukt på hennes axel. Kate hoppar till och vänder sig förväntansfullt om. Men det är bara Matt som sträcker fram en mugg varm choklad. Han har ett beklagande uttryck i de nötbruna ögonen.

Att bli dumpad redan innan första dejten är inte direkt någon bra början, men Kate har betalt för tolv dejter och det är bara att hoppa upp i sadeln igen. Tyvärr blir nästa träff ännu värre. Den snygge konstgalleristen Michael börjar gråta mitt i deras romantiska middag. Det visar sig att han saknar sitt ex, och slutar med att Kate får trösta honom. Värst är att hon inte får smaka en tugga av den delikata grytan de lagat ihop, för att inte tala om den doftande julpuddingen, eftersom det känns okänsligt att sitta och mumsa medan han storgråter. Hungrig och ensam åker hon hem till en flaska rödvin och en chokladask.

En svagare själ hade kanske gett upp vid det laget, men Kate är envist lagd. Någonstans där ute finns kärleken – hon måste bara hitta den …