Året är 1938 och Solange promenerar med sin far genom Paris nionde arrondissement. De ska besöka hennes farmor för första gången, och på väg till våningen som ska visa sig vara fylld av vackra ting och skatter från exotiska platser, berättar fadern att hans mor, som lämnade bort honom som spädbarn, har levt ett äventyrligt liv som hon mer än gärna berättar om.

När de är framme håller sig fadern på sin kant och kommer knappt innanför dörren förrän han säger att han måste gå. Men de två kvinnorna känner direkt ett släktskap och inte bara för att de har samma skifferblå ögon – de verkar också dela en förkärlek för vackra föremål. Solange sjunker ner i en av sammetsfåtöljerna och blir totalt uppslukad av allt hon ser.

Hela farmoderns uppenbarelse fängslar henne – hur hon för sig, hennes kläder och smycken. Porslinssamlingen. Och det uttrycksfulla porträttet över spiselkransen får henne att dra efter andan. Är det samma pärlhalsband som skimrar runt farmoderns hals som kvinnan på tavlan bär? När Solange frågar vem som har målat porträttet svarar farmodern att hon istället borde fråga om historien bakom det.

”Allt av värde har en historia, Solange”, säger hon och fingrar på fjärilsspännet. Och så börjar farmodern att berätta om en tid när Paris kokade av spänning och hur hon som ung, fattig sömmerska blev balettflicka på den exklusiva teatern Les Ambassadeurs. Och det är bara början ...

Två år senare kastar Solange en sista blick på alla värdefulla ägodelar och hemligheter i våningen och låser den tunga dörren. Bostaden är orörd och förseglad, likt en gravkammare. Precis som hennes farmor önskat. Men en sak bär hon med sig, något som fyller henne med en alldeles speciell känsla …