Det är nog omkring år 1350. Här är hon nu: En kvinna i enkel brun klädnad och en mantel som är en mans. Hon har dok över håret och haklin som döljer halsen. En ränsel att bära i och en vandringsstav. För varje dag hon vandrar karvar hon ett streck i staven med sin kniv. Vad heter hon? Vart är hon på väg? Varifrån kommer hon? Hon kallar sig för Sigrid om någon frågar. Så hette hennes mor, men sitt eget namn har hon gömt undan, långt inom sig.

Hon har gått i dagar och nu har hon nått Falsterbo där det är sillamarknad, men där är förstås inte bara fisk som byter ägare. Här kan allting köpas eller säljas. Kanske också en båtfärd över havet?

Landet där Sigrid vandrar är ett av de sista att drabbas av pesten, den som kallas Digerdöden. Nu är den här och Sigrid kan inget annat göra än att fortsätta sin vandring. När hon stiger i land på andra sidan vattnet hukar hon bakom några buskar i utkanten av hamnområdet och kränger av sig klänning och undersärk, dok och hätta. Så reser hon sig upp som en ung man, med grå hosor, grön kjortel med ett bälte kring midjan och det ljusbruna håret avskuret med kniven. Med vandringsstav, mantel och ränsel är det ingen som kan ta honom för något annat än en ung man …