Systrar oavsett

Redan när Leona slår sig ner känner hon hur lusten att drämma till psykologen rätt i ansiktet tränger sig på. Hon vill få hjälp och är fullt på det klara med att hon har valt att komma hit och att ingen har tvingat henne, med det ändrar inte det faktum att kvinnan i stolen mitt emot är otroligt provocerande där hon sitter – tyst och uppmärksam och allmänt skitjobbig. Är hon ens psykolog?
Leona är utbränd. Eller? Är det någonting annat? Varje dag vaknar hon och funderar på om det verkligen är nödvändigt att gå upp ur sängen. Hon kommer alltid fram till att det är det eftersom hon har två barn som redan tycker att hon är väldens sämsta mamma och en man som tycker att hon är världens sämsta fru och hon behöver verkligen inte göra det värre just den här morgonen. Men när hon väl tagit sig upp ur sängen har hon svårt att komma ihåg varför. Och sen kanske hon kommer på att hon ska väcka barnen. Men om hon väl lyckats med det orkar hon inte mer utan går och lägger sig igen.
Det är tur att hon har sina systrar, Mini och Tintin. De tre håller tät kontakt, även om de är minst sagt olika som personer. Så trots att hon knappt orkar stå på benen promenerar Leona hem genom stan medan hon först pratar med glada, spralliga Mini som delar Leonas skepsis till terapi och sedan blir uppringd av ordningsamma Tintin som har koll på allt, till och med sin systers tider hos terapeuten.
Leona och hennes totalt fyra syskon har vuxit upp i en okonventionell familj med en välkänd sexterapeut till mamma. För Leona har Mini och Tintin alltid stått för tryggheten. Än idag delar de sorg och glädje och tar alla viktiga beslut tillsammans.
Men det här året, när Leona plötsligt drabbas av sitt livs största smärta, ställs det starka systerskapet på prov. Plötsligt flyter bortträngda minnen upp till ytan och Leona börjar ifrågasätt sig själv och den relation hon alltid satt främst. Vem är hon egentligen utan sina systrar? Kanske är det så att de i själva verket hindrar henne från att finna sin egen väg? Och hur kommer det sig att hon alltid känt sig utanför …?