”Matilda hörde dem tala om sin skam, skammen i att ha låtit sig förledas till sådant de inte ville göra, skammen i att inte ha sagt nej. Om den djupgående skammen i att aldrig ha fått säga ja visste de ingenting – den verkliga skammen, den som gjorde skäl för namnet genom att vara så stor att den inte kunde nämnas.”

Den medelålders oskulden Matilda hamnar mitt i metoo-stormen på sin arbetsplats. Hon tvingas delta i öppenhjärtiga samtal där syaffärens (uteslutande kvinnliga) anställda sitter i ring och berättar om sina erfarenheter. Att Matilda inte har några erfarenheter att dela med sig av väcker obehag – och blottlägger hierarkin inom kvinnogruppen …

Men nog är det viktigt att försöka förändra det som är fel! Det tycker i alla fall Matildas ”väninna” Liselotte. När hon drabbas av bröstcancer bestämmer hon sig för att bikta sig och be Matilda om ursäkt för allt skitsnack Liselotte och en annan väninna ägnat sig åt bakom Matildas rygg. Att Matilda var lyckligt ovetande spelar mindre roll …

Annie är snarare olyckligt ovetande när hon sitter vid havet och väntar på sin älskare. Det är det hon gör mest hela tiden i deras relation; väntar. Och kanske är det själva dragningskraften? Älskaren själv är ganska medelmåttig på alla sätt och vis. Frågan är vad som händer när han får träffa Annies äldre väninna Simone, som inte är lika vacker som Annie men mer livserfaren …

Matilda, Liselotte, Annie, Simone och alla de andra kvinnorna vi får lära känna kämpar med sina relationer – och brist på relationer. Här finns missförståndet som dödar ett spirande förhållande, det modiga beslutet som leder till livslång kärlek och ett brev som förändrar livet ... Allt berättat på Lena Anderssons kristallklara prosa, och med en varm glimt i ögat!