Själasörjaren

Klockan ska just slå åtta och kyrkoherde Erland står framför dörren till sitt arbetsrum när hans hustru Marta frågar vad han vill ha till middag. Hon vet bättre än att störa honom på arbetstid. Kyrkoherde Erland tolererar inga knackningar på dörren till arbetsrummet. Vill hon något får det vänta till middagen. Punkt. Tungan ömmar lite efter morgonens återkommande omgång med tungskrapan när han som vanligt skrapat bort all beläggning, men det var det värt.

Erland måste förbereda sin predikan, även om det tar emot just nu. Han känner sig splittrad.  Han har som vanligt sovit ryckigt och drömt röriga drömmar som han glömt bort när han vaknade. Han tar fram almanackan.

Det är då han får se en okänd svart bil köra in på gårdsplanen. Käkarna spänns, Erland tycker inte om överraskningar, han tycker till med illa om att få post. Han kan ju aldrig veta vilka otrevligheter som kan gömma sig bland kuverten.  

Snart hörs mumlande röster utanför dörren. Det dröjer inte länge förrän en kvinna klädd i en kort, röd sommarkappa kommer in i rummet. Erland betraktar henne, hennes slingrande svarta hår, hennes gröna ögon och blodfyllda mun. Han fryser till is. Det är Claudia. En bekant från förr. Från Evangeliska gymnasiet … Han kan inte fatta att hon står där, livs levande framför honom i hans arbetsrum efter så många år. ”Claudia” stammar han fram, medan kvinnan ler mot honom med scharlakansröda läppar. Hon är klädd i en kortärmad svart omlottklänning med stora rosor på.  I allmänhet tycker inte Erland att kvinnor över fyrtio bör bära kortärmat. Men detta är ju Claudia.

Visst har hon åldrats som alla andra, men det är ingen tvekan om att det är hon. Hon har till och med sminkat sig  som förr, men hon har försökt täcka över rynkorna, huden är grövre och hon inte riktigt lyckats dölja de mörka ringarna under ögonen. En silvergrå utväxt vid hårbotten skvallrar också den om hennes ålder. Det är något med henne, en utstrålning som ger Erland lite obehag. Men kanske är det bara chocken att se henne efter alla dessa år. Det är klart att han inte kunnat glömma henne … Claudia med sina utmanande kläder och överdrivna makeup. Hon passade inte riktigt in på skolan.

Det är när hon framför sin önskan och avsikten med sitt besök som Erland får en chock. Hon vill att han ska förrätta hennes begravning. Claudia är rädd för allt. För sig själv. För döden. För vad som händer efteråt. För att inte kunna tro. Hon vill att Erland ska be för henne. Vill han bli hennes själasörjare?

Det blir början på ett erotiskt äventyr där Erland, plågad av stark lust, samvetskval och våldsamt begär skakas om i sitt innersta, ja hela hans tillvaro håller på att gå över styr ...