Gransträskåsen, 1950. ”Britt-Inger” skriver lärarinnan Vajlett på det gula papperet, hon använder skrivstil med sin bästa lärarinnelutning. Bredvid står namnen ”Helga” och ”Lilly”.  Imorgon är första dagen efter sommarlovet och de ska börja årskurs tre i Granträskåsens skola. Hon fortsätter skriva de andra barnens namn, hon älskar dem alla, men kanske mest ettorna som är så förväntansfulla och glada för att de äntligen ska få börja skolan. Också postfröken Ruts son Roger är ny i skolan. Han som nyligen flyttade in till Vajlett och Rut. Sedan han kom till huset måste hemligheten bevaras, Vajlett är den inneboende väninnan till Rut och pojkens lärarinna, inget annat. Det förstår hon. Deras gnistrande tid tillsammans blev alltför kort, men så måste det bli. Annars kan Rut förlora sonen, och Vajlett sitt arbete. Nytt för denna termin är att Vajlett har fått en kollega. Magister Forsberg. Äntligen kan hon få någon att prata med, någon att dela glädje och bekymmer med, tänker hon. Men när hans händer vidrör ställen de inte ska på hennes kropp och han kommer med vaga insinuationer färgas hennes kinder röda … Magistern har också helt andra undervisningsmetoder än Vajlett visar det sig. Men ska hon våga säga ifrån?
Roger trivs inte riktigt i Gransträskåsen, han längtar efter sin mormor och morfar hos vilka han bott fram till nu. Men så flyttar Ingeborg, och hennes dotter Rebecka, tillbaka till byn.  Ingeborg, som enligt byhistorien påstods ha gått ner sig på Aborrmyren. Sanningen är att hon blev gravid och ivägkörd av sin far, men nu är han död och hon vågar återvända med sin dotter.
Rebecka och Roger är inte bara nyinflyttade, de är de enda i byn som saknar både syskon och pappor. Så småningom hittar de till varandra och blir goda vänner.
Vajlett funderar på att flytta, glömma Rut och de förbjudna känslorna och bli en alldeles vanlig ogift skolfröken igen. Men så …