Plågsam kärlek
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Tillbaka till Neapel i Ferrantes nya!
Delias mamma Amalia drunknade natten den 23 maj, på Delias 45-årsdag. Amalia hittades i havet utanför en ort vid namn Spaccavento. När Delia var liten på femtiotalet brukade hennes familj hyra in sig hos en bondfamilj i närheten på somrarna. Fem personer – mor, far och tre döttrar – trängde ihop sig på några få glödheta kvadratmeter. Gården låg nära en badstrand, dit man kunde ta sig på sandiga stigar mellan höga vassrör.
Natten då Amalia dog hörde husets ägarinna Rosa, som hunnit bli drygt 70 år gammal, att någon knackade på dörren, men hon vågade inte öppna av rädsla för tjuvar och mördare.
Amalia hade tagit tåget från sin hemstad Neapel mot Rom två dagar tidigare, den 21 maj, men kom aldrig fram. Hennes väska var borta när hon hittades, och hon var bara iklädd en bh. En exklusiv bh, inte alls i hennes vanliga modesta stil. Vad hade egentligen hänt den där natten? Hade någon tagit livet av henne, eller hade hon begått självmord? Men borde inte fler kläder och tillhörigheter ha hittats i närheten i så fall?
När Delia en tid senare reser till Neapel för att delta i moderns begravning börjar hon göra egna forskningar kring sin mors sista tid i livet, för att försöka förstå vad som kan ha hänt. Hon strövar runt i barndomskvarteren, slår sig i slang med folk, funderar. Det hela blir också en resa i de egna minnenas arkiv, till den turbulenta uppväxten. Det var ofta bråkigt hemma. Pappan, en misslyckad konstnär, var en hustrumisshandlare av rang.
Saken blev inte bättre av att en man i kvarteret, Caserta, var förälskad i Delias mor och ibland skickade henne gåvor: blommor, bakelser, frukt, ett poesialbum, en klänning … När gåvorna dök upp slog Delias far sin hustru än värre som straff.
Delias far lever fortfarande, det gör också Caserta. Har någon av dem kopplingar till det mystiska dödsfallet? Efterforskningarna gör att Delia börjar tvivla på att hon någonsin känt sin mor. Hade hon ett annat, hemligt liv efter att hon skilt sig?
Delia börjar minnas konstiga händelser ur sin barndom som kan ha med Amalias öde att göra. Genom ett antal mystiska telefonsamtal från en äldre herre sporras Delia att gräva vidare och rekonstruera moderns sista dagar i livet. I sin jakt på sanningen försöker Delia samtidigt försonas med sitt förflutna och lösa upp de känslomässiga knutar och lögner som hennes barndom präglats av.
Elena Ferrante
Elena Ferrante är en pseudonym för en italiensk författare som vill vara anonym. Hon är främst känd för sin romansvit Neapelkvartetten, med handlingen förlagd till efterkrigstidens Neapel och med väninnorna Elena och Lila som huvudpersoner.
Tillbaka till Neapel i Ferrantes nya!
Delias mamma Amalia drunknade natten den 23 maj, på Delias 45-årsdag. Amalia hittades i havet utanför en ort vid namn Spaccavento. När Delia var liten på femtiotalet brukade hennes familj hyra in sig hos en bondfamilj i närheten på somrarna. Fem personer – mor, far och tre döttrar – trängde ihop sig på några få glödheta kvadratmeter. Gården låg nära en badstrand, dit man kunde ta sig på sandiga stigar mellan höga vassrör.
Natten då Amalia dog hörde husets ägarinna Rosa, som hunnit bli drygt 70 år gammal, att någon knackade på dörren, men hon vågade inte öppna av rädsla för tjuvar och mördare.
Amalia hade tagit tåget från sin hemstad Neapel mot Rom två dagar tidigare, den 21 maj, men kom aldrig fram. Hennes väska var borta när hon hittades, och hon var bara iklädd en bh. En exklusiv bh, inte alls i hennes vanliga modesta stil. Vad hade egentligen hänt den där natten? Hade någon tagit livet av henne, eller hade hon begått självmord? Men borde inte fler kläder och tillhörigheter ha hittats i närheten i så fall?
När Delia en tid senare reser till Neapel för att delta i moderns begravning börjar hon göra egna forskningar kring sin mors sista tid i livet, för att försöka förstå vad som kan ha hänt. Hon strövar runt i barndomskvarteren, slår sig i slang med folk, funderar. Det hela blir också en resa i de egna minnenas arkiv, till den turbulenta uppväxten. Det var ofta bråkigt hemma. Pappan, en misslyckad konstnär, var en hustrumisshandlare av rang.
Saken blev inte bättre av att en man i kvarteret, Caserta, var förälskad i Delias mor och ibland skickade henne gåvor: blommor, bakelser, frukt, ett poesialbum, en klänning … När gåvorna dök upp slog Delias far sin hustru än värre som straff.
Delias far lever fortfarande, det gör också Caserta. Har någon av dem kopplingar till det mystiska dödsfallet? Efterforskningarna gör att Delia börjar tvivla på att hon någonsin känt sin mor. Hade hon ett annat, hemligt liv efter att hon skilt sig?
Delia börjar minnas konstiga händelser ur sin barndom som kan ha med Amalias öde att göra. Genom ett antal mystiska telefonsamtal från en äldre herre sporras Delia att gräva vidare och rekonstruera moderns sista dagar i livet. I sin jakt på sanningen försöker Delia samtidigt försonas med sitt förflutna och lösa upp de känslomässiga knutar och lögner som hennes barndom präglats av.
