Den lille Edwins skrik och gråt fyller villan i Äppelviken. Han är otröstlig. Hembiträdet Ingeborg gör vad hon kan för att lugna honom och tar även hjälp av Edwins storasyster Matilda. Hon är den enda som kan få honom att stilla sig och till och med få honom att skratta ibland. När barnens mor Sara dog ett år tidigare såg Ingeborg som sin plikt att ta hand om barnen och hemmet. Så som hon gjort i så många år.  Någonstans inom sig när hon också drömmen att få rå om hemmet på riktigt, och hon gör vad hon kan för att behaga den sorgsne Axel, barnens far. Han behöver henne, och hon honom, men hon måste ha tålamod … En dag ska allt detta bli hennes, tänker hon.

Axel är fortfarande djup olycklig efter att hans livs kärlek Sara dog i barnsäng endast trettio år gammal och han skyller hennes död på Edwin. Olycksbarnet som är orsaken till att idyllen slagits sönder. Han är skulden till att hans älskade hustru inte längre finns … Han ignorerar sin yngste son fullständigt. Han kan inte förmå sig till att älska honom.

Axel har svårt att gå vidare i livet och ägnar istället all sin tid åt firman. Han arbetar ständigt. Men så lockar brodern, den livsglade Oscar med honom ut till Sandhamn och det är där han första gången får träffar den unga och livsglada Hedvig från Tyskland. Hon blir en frisk fläkt i hans liv. Inom ett år är de gifta.

Men Hedvig kommer till ett hus fullt av sorg och gråt. Kommer hon någonsin att kunna ersätta Sara? Den döda kvinnan är ständigt närvarande i huset och finns där mellan henne och Axel.  Vad har hon gett sig in på? Är äktenskapet ett misstag? Hur ska hon få honom att älska henne? Alex fortsätter lever i det förgångna med minnet av sin döda hustru samtidigt som han begraver sig i arbete.  Hon ser att Axel tål inte sin yngste son. Han förlåter honom aldrig. Och det blir bara värre och värre …