Vinden stryker mot Jackies bara ben när hon tar de sista tramptagen ner mot hamnen. Hon är tillbaka i Skärvik, det lilla kustsamhället på Öland där hon växte upp, men som hon kämpade så hårt för att ta sig ifrån. De tankarna får en flod av känslor att välla upp inom henne, en flod som hon pressar tillbaka samtidigt som hon svänger ner mot kaféet. Smidesskylten ovanför kafédörren visar ”stängt”, men Rosie har sagt att hon kan komma tidigt och därför knackar Jackie på vid köksingången.

”Ja, men där är du ju!” Rosies ansikte spricker upp i ett leende och som alltid värmer det. Jackie, som bär ett tungt bagage från större delen av sitt vuxna liv tillbringar nu dagarna tillsammans med flera andra tilltufsade själar. Hon har nämligen öppnat ett hundstall och det hjälper henne att skingra tankarna och ta sig igenom dagarna. Inget har blivit som hon tänkt och drömt om. Men kanske kan livet här i Skärvik ändå bli lite ljusare? Kanske kan hon finna styrkan och lusten att hitta tillbaka till den hon en gång var? Men så ställer Rosie frågan som Jackie fruktat. ”Kommer du i morgon?” säger Rosie och synar henne. Midsommarafton. Firandet på allmänningen. Det borde vara en enkel sak att tacka ja till, men …

Även för Inez blir midsommaren startskottet till en omvälvande tid. Hon ska tillbringa sommaren i Skärvik, platsen hon handlöst förälskat sig i, och relationen till Manne växer sig allt starkare. Men hennes biologiska mammas påverkan är större än hon trott, och i hennes målningar hittar Inez plötsligt ledtrådar som skriver om hela familjehistorien.

Och Sara, som tillhör det lilla kustsamhällets sjöräddare, ger intryck att klara allt. Men sedan morfadern gått bort är det ensamt hemma på gården med bara katten som sällskap. Visst vill även hon ha kärlek och närhet i sitt liv, någon att dela vardag, glädje och sorg med?