1976, Appalachernas bergstrakter. Det är en konstig dag redan från början, för ägget på tallriken har två gulor. Ellie kan inte låta bli. Hon doppar fingret i ena och ritar en glad mun. Hon ska visa hönorna. ”Lägg av!” Ellie rycker till när Reg skriker. Han reser sig så fort att stolen nästan välter. Hon försöker också komma upp, men hinner inte i väg. Reg får tag om hennes handled och vrider till. ”Gå in dit”, säger han. ”Det blir inget mer idag.”

In dit betyder skrubben. Armen dunkar när Ellie drar igen dörren bakom sig. Inuti armbågen känns något fel. När ögonen vant sig vid mörkret letar hon fram vattenflaskan hon gömt. Vattnet är ljummet och smakar damm, men gör det lättare för magen att vara utan mat. Om en stund kommer solen gå runt hörnet och steka mot väggen. Dottie! Ellie rycker till och sätter sig upp. Hon hann aldrig ut till hundarna. Reg bryr sig inte om Dottie längre, inte sedan han tog valparna ifrån henne. Det är bara de som ska slåss som behöver äta och bli starka. De andra använder han som bete. Han sätter silvertejp runt nosen så att de inte ska kunna försvara sig. Ellie sitter alltid med dem efteråt. Små kroppar som skakar och blöder.
 
När Reg till slut kommer, puttar han bara upp dörren. Ellie smyger ut och hämtar vatten i en kanna. Hon ska just sticka foten i ena stöveln när det knastrar i gruset utanför. ”Mr Lynne?” Tre tunga slag på dörren. ”Det är Sheriff Oswalds.” Reg ser rädd ut. Han går ut på verandan och stänger dörren bakom sig. Ellie kilar snabbt mot nätdörren på baksidan.

Ute vid ladan ser hon sig om innan hon slinker in. ”Hej Dottie”, viskar hon. ”Jag har vatten till dig.” När hunden druckit lägger hon sitt stora huvud i Ellies knä. Ibland, när Reg inte är hemma, tar Ellie loss tiken och går ut i skogen, ner till bäcken. Reg säger att hunden skulle sticka om den inte satt fast i en kedja. Han förstår inte att Ellie inte behöver något koppel. Dottie vill stanna hos henne.

Hunden och flickan kurar intill varandra när ladans ena dörr gnisslar och Sheriffen kommer in. Han stelnar till när han ser dem. Ellie är på väg att förlora det enda hem hon känner till ...

2014, Appalachernas bergstrakter. Ju längre in bland bergen Nick kör, desto fler blir de skeva plåthusen som dyker upp i den täta lövskogen. Nick vet alltför väl att det finns människor som bor så. Han är på väg hem till sin barndomstrakt, en fattig avkrok med för många kyrkor och för få skolor, eftersom hans pappa är sjuk. Men det visar sig snart att det förflutnas svek är allt annat än glömda. Och när han möter Ellie förändras hans liv för alltid ...