År 1543. Klippvreta fogdeborg.

Ett utdraget vrål hördes genom dörren till riddare Tronds kammare. Så tystnade skriet plötsligt. Det var olycksbådande. Han klev upp ur sängen där pigan som hållit honom varmt sällskap under natten lugnt sov vidare. Snabbt klädde han på sig och klev ut i korridoren där glest placerade tjärfacklor sotade de skrovliga stenväggarna. Oset stack i näsan när han rörde sig mot platsen där skriket kommit ifrån. Fogden Ulfs kammare. Flera knektar var på väg mot kammaren med raska steg. ”Han förblöder!” Fogden hade blivit svårt knivhuggen.

Trond var utsänd av kung Gustav Vasa för att spionera på Ulf. Under de två månader han vistats i borgen under falskt namn hade fogdens livvakt aldrig visat rädsla, förrän nu.

”Hon klättrade ut genom fönstret. Fånga henne!” Rösten var desperat. Förövaren, en ung flicka fångades in och sparkades illa av knektarna innan hon släpades till fängelsehålan. Trond gjorde vad han kunde för att stoppa misshandeln av flickan. Hennes skräckslagna blick etsade sig fast i Tronds minne. Varför hade hon huggit fogden? Fanns det något samband mellan hennes motiv och Tronds egna uppdrag från kungen? Han blev alltmer nyfiken, han måste ta sig ner till flickan för att se vad han kan få ur henne. Kanske kunde han ha nytta av henne.

Fängelsehålan var rymningssäker, det kunde den tillfångatagna Matilda snabbt konstatera när hon trevade över väggarna. Hon tänkte på den storvuxne skäggige man som hade räddat henne från att bli slagen sönder och samman. Hon kunde bara hoppas att han var på hennes sida. Nu måste hon vara stark, genomlida tortyren, utan att avslöja den verkliga orsaken till inbrottet och attacken på Ulf …

Till slut lyckas Trond med list ta sig ner till fängelsehålan. Han gör vad han kan för att få flickans förtroende. Han måste ta reda på hennes motiv.

Inte långt därefter lyckas han frita henne och en farlig och strapatsrik färd mot Stockholm tar sin början. De måste fly Klippvreta i sporrsträck …