Ellwood tar ett bloss och ger tillbaka cigaretten till Gaunt. De sitter på taket utanför Ellwoods rum. Nedanför brer den engelska landsbygden ut sig i skymningen.
”Jag undrar vad det skulle stå i min dödsruna”, funderar Ellwood.
”Fåfäng pojke död i besynnerlig paraplyolycka. Utredning pågår.”
”Nej”, säger Ellwood. Snarare någonting i stil med ”Engelsk litteratur har idag mist sin mest lysande stjärna…!”
Han flinar mot Gaunt, men Gaunt ler inte tillbaka.

I december 2014 fyller Henry Gaunt arton år. Men när han ser sin mor och syster dyka upp i internatskolans matsal är det som att få syn på en räv i en stad. Henry har inte väntat sig besök. Skolan brukar bjuda på tårta på kvällen och han vet att hans närmaste vän, Sidney Ellwood, ska ge honom en present – och det är mer än nog för honom.

”Hur mår ni?” Gaunt hinner knappt fråga innan modern börjar gråta. Hans syster får berätta att morbrodern har anklagats för att vara tysk spion. Familjen har tyskt påbrå och samma morgon har någon kastat in en tegelsten genom vardagsrumsfönstret. ”Du måste ta värvning”, snyftar modern. ”Så folk förstår att vi är patrioter.” Gaunt invänder att han inte fyllt nitton år ännu, trots att han vet att han ofta misstas för att vara äldre på grund av sin längd och atletiska kroppsbyggnad.

Senare samma kväll försöker Ellwood trösta sin vän, och kramen urartar i något mer. Det slutar med ett missförstånd som får Gaunt att vilja fly från sina förbjudna känslor.

Han tar värvning och lämnar lättad internatskolan. Men det dröjer inte länge förrän skolkamraterna följer honom till skyttegravarna – och Ellwood är en av dem …