I oxögat

I slänten bligar midsommarblomstren och över Östregården dånar komministerns stämma när han avslutar sin predikan. Med ens får pigorna Sissel, och hennes syster Lovisa, sätta fart. Bänkarna ska ställas vid långborden och faten med mat, krusen med dryck, bröd och ost ska bäras ut. Husbönder, husfruar, pigor, drängar och barn och gamla från andra gårdar slår sig ner och packar upp från medhavda korgar och knyten. Och mitt i det hela står den majade stången.

Så kommer spelemännen med fela och trumma. Sissel blir varse hur musiken får filbunken att skälva när hon ställer ner fatet. Och det är då hon ser honom. Eskil – drängen och timmermannen med de ljusblå ögonen. Blicken som är som himlen själv, oändlig och lockande.

Sissel vill inget annat än att vara nära den hon vant sig vid från stunder i arbete och fester, allt deras gnabb och hans skratt åt hennes retsamhet. Men danserna med Eskil får henne också att glömma den som står henne allra närmast, Lovisa, lillasystern hon tagit hand om sedan de båda sattes i pigtjänst som små.

Midsommarnattens händelser får stora konsekvenser och blir en grym vändpunkt för såväl Sissel och Eskil som för Lovisa. Hela deras tillvaro skakas om och svåra umbäranden väntar. Men samtidigt blåser nya vindar över den småländska bygden och kanske kan glasbruket som ska byggas här föra någonting gott med sig för den som arbetar hårt och drömmer stort?