London 1748. Alla spädbarn är lindade som små paket, färdiga att skänkas bort. Vissa är fint klädda, även om deras mödrar inte är det. Bess håller sin dotter varsamt mot bröstet. Flickan är bara ett dygn gammal och Bess blöder fortfarande rikligt. Hon är lite yr där hon står och tittar upp mot Foundlingsjukhusets glimmande fönster. Aldrig hade hon kunnat tro att ett hem för övergivna barn skulle se ut som ett palats. Hon måste tänka att dottern är lyckligt lottad om de tar emot henne. Här kan hon få mat, värme och skydd mot stadens smuts och sjukdomar. Men när den lilla flickan greppar om sin mammas finger, och Bess föreställer sig hur hon snart bara ska gripa i tomma luften, väller tårarna upp. Vilken mamma lämnar bort sitt nyfödda barn?

London 1754. Bess lägger den sista shillingen i dominolådan av trä som hon haft under madrassen. Handen darrar. Under sex år har hon sparat och sparat för att kunna erbjuda sin dotter ett värdigt liv – och nu har hon äntligen tillräckligt med pengar. I ett hörn av rummet ligger små klänningar och strumpor som hon fått av en vän som säljer använda kläder. Bess håller upp en fin röd kappa, som bara är lite sliten, och föreställer sig hur hon hjälper dottern på med den. Idag har hon slutat tidigare och köpt en korintbulle som flickan ska få när de kommer hem. Hon tar ett djupt andetag. Det är äntligen dags!

Men när Bess kommer fram till Foundlingsjukhuset får hon ett fruktansvärt och förvirrande besked. Någon har redan hämtat ut hennes barn – och utgett sig för att vara Bess. Vem skulle göra något sådant, och varför?

Sökandet efter dottern för Bess till Londons finare kvarter – och en kvinna med en mörk hemlighet …