Historien om Arthur Truluv

De senaste sex månaderna har den åttiofemårige Arthurs dagar sett nästan likadana ut: Han tar hand om sin gamla katt Gordon och sin rosenträdgård (köksträdgården på baksidan har han låtit växa igen). Sedan tar han bussen till kyrkogården med sin hofällbara campingstol i ett fast grepp. Väl framme äter han en enkel lunch - ofta bara en smörgås - vid sin hustru Nolas grav.

Arthur brukar stanna länge. Han berättar för Nola om sina tankar och om sin vardag, och han fantiserar också om de andra människorna som vilar i gravarna runtomkring. Vilka var de? Vad drömde de om? Hur blev deras liv?

På kyrkogården tillbringar också den snart artonåriga Maddy en hel del tid. Hon är en smart men tillbakadragen flicka, som så gott det går försöker undvika skolans plågoandar.

En eftermiddag gör hon Arthur sällskap, och det blir början på en oväntad men mycket fin vänskap mellan två ensamma själar. Trots att nästan sjuttio år skiljer Arthur och Maddy åt blir de mycket förtjusta i varandra, och rörd av Arthurs vänlighet och trofasthet ger Maddy honom så småningom smeknamnet Truluv, äkta kärlek.

Maddys mamma dog i en bilolycka när Maddy var en baby, och relationen till pappan är komplicerad. Hon har också trasslat till det med en tidigare pojkvän, som behandlat henne illa. Maddy behöver förändring i tillvaron. Efter att ha rådgjort med Arthur flyttar hon en dag in i hans hus, i ett solgult rum på övervåningen med utsikt över sextio olika sorters rosbuskar.

Plötsligt känns Arthurs dagar inte längre lika ensamma. Tack vare Maddy fylls de med givande tankeutbyte och trivsamt småprat. 

När Arthurs granne Lucille börjar röra sig in i deras krets, och slutligen även hon flyttar in i Arthurs hus, skapas starka band i den smått osannolika trion. Genom hjärtesorger och svårigheter kommer de tre varandra nära och hittar nya möjligheter i livet. När Maddy en dag tar ett livsomvälvande beslut så påverkar det dem alla ...