Just som Richard ska göra slut på allt, eller åtminstone sitt eget liv, får han syn på en katt som stirrar in genom fönstret med stora ögon. Richard ropar att den ska försvinna, men katten börjar bara blinka frenetiskt med ena ögat – vilket är katters sätt att visa sig vänligt inställda. Kattpussar, helt enkelt. Men det vet såklart inte Richard och i den sinnesstämning han befinner sig i är han ändå inte upplagd för gos. 

Han blir emellertid tvungen att ta av snaran från halsen och kliva ner från stolen, och gå och hämta ett hårt föremål att kasta efter katten. Men oturen tar inte slut där, för när han slänger i väg första lösa tillhygge mot katten, som nu äntligen förstått budskapet och springer för sitt liv, så råkar han faktiskt träffa kattskrället i huvudet. Det lilla djuret segnar ner på gräsmattan och blir liggande livlös.

Richard känner sig nödgad att ta in kattrackaren i huset och ringa veterinären. Och just som han sitter där med lika delar skuldkänslor och ilska i kroppen så piggnar kissen till.

Vår lilla katthjälte inser att han ligger i en soffa – vilket är något helt annat än det upp och nervända badkar på en soptipp som varit hans hem sedan den snälla, gamla damen dog. När han sedan upptäcker att Richard har en mjuk säng och serverar mat flera gånger om dygnet bestämmer han sig för att stanna.

Katten visar sig lystra till namnet Frankie. Han bidrar inte till hyran, han stör på nätterna, jamar för att få mat tidigt om morgnarna och utnyttjar Richards gästfrihet på de mest skamlösa sätt. Trots det växer en oväntad vänskap fram – just när Richard som allra mest behöver en vän.