Förlist

När Carolines man Adam drabbas av cancer slås hennes tillvaro i spillror. Hon lämnar allt och lånar en stuga i nordnorska Lofoten av sin väninna.  

 Här hoppas hon få ro i själen. Den storväxte och tillknäppte Audun, Renates bror, hjälper henne på plats. I sin ägo har han 34 enorma hundar, det är dessa Alaska huskies han lever av, med hundspann och vildmarksturer försöker han locka turister till bygden.

Till en början skräms Caroline av hundarna, de påminner henne om en flock vargar. I fjällvärldens lugn och i Auduns och hundarnas sällskap försöker Caroline lämna det förflutna bakom sig, mörka minnen av det som en gång var, samtidigt som saknaden efter Adam gör sig påmind. Allt det de hade haft. Allt det skulle ha fått. Allt det som inte blev ...

Det är också här Caroline vid besöket på kyrkogården i Digermulen med sin vita lilla kyrka hör talas om den tragiska händelse som präglat bygden. Brudeforliset 1920   står det inristat på en stor, mörkgrå sten och på varsin sida om den finns två små stenar med namnen Nikoline Kristoffersen f Olsen född 1899 och Daniel Kristoffersen, född 1892.  Det unga nygifta paret hade dött på sitt livs lyckligaste dag, på väg hem från vigseln i kyrkan hade deras båt förlist och de hade följt med den ner i djupet.  Parets tragiska öde berör Caroline starkare än hon vill medge.  Hon måste ta reda på mer om det som hände den gången för länge sedan …