Clyde Baye, Maine, september 2016. Robbie vaknar i sin säng bredvid sin hustru Emily. Precis som han har gjort nästan varje morgon under de 54 år de älskat varandra. Det är fortfarande mörkt ute, men sovrummets fönster är öppna och han kan höra bränningarna mot klipporna en bit därifrån.

Han ligger kvar i sängen en stund och lyssnar till vattnets rörelser och Emilys lugna andetag. Hennes rygg är insmugen mot hans höft, hennes ena ankel vilar över hans. De sov så här tätt intill varandra redan sin första natt tillsammans, och varje natt de inte tillbringat tillsammans har varit totalt bortkastad, vad honom anbelangar.

Robbie stiger upp och klär på sig, gör kaffe, matar hundarna. Därefter skriver han en lapp som han lämnar på Emilys nattduksbord tillsammans med en nyplockad ros från trädgården.

”Jag älskar dig”, skriver han. ”Du är min början och mitt slut, Emily, och alla dagar däremellan.” Sedan  går han ut genom dörren för att aldrig mer återvända.

Från den dagen får vi följa Robbies och Emilys liv bakåt i tiden. Vi lär känna ett par som stått enade genom lycka och sorg, genom framgång och motgång. Ett stabilt och kärleksfullt par som verkar ha överkommit alla hinder.

Men ju längre bak i tiden vi kommer, desto tydligare förstår vi att de båda bär på hemligheter som de gör vad som helst för att dölja. Bokens fem delar utspelar sig, i tur och ordning, 2016, 1990, 1975-77, 1972 och 1962. Berättelsen, som redan från början är oerhört gripande, blir mer och mer intressant ju längre tillbaka i tiden man kommer och ju mer som avslöjas. Det är ett spännande berättartekniskt grepp som verkligen fungerar!

Julie Cohen är uppvuxen i Maine, där stora delar av För alltid tillsammans utspelar sig. Hennes böcker har översatts till 15 språk och sålts i nästan en miljon exemplar. Den utsågs till Contemporary Novel of The Year 2018 av The Romantic Novelists´ Association.