Admiral House, Juni 1943. ”Det är kärleken som skapar magin i livet, Posy. Till och med under de gråaste dagarna under den strängaste vinter, kan kärleken få världen att lysa upp och bli lika vacker som den är nu.” Posys far kysser henne på hjässan och går tillbaka in från terrassen. Posy vet förstås inte om det än, men det är det sista riktiga samtalet med hennes älskade pappa. Sedan han för några veckor sedan kom hem skadad, lätt haltande, har de haft härliga dagar tillsammans i trädgården, fantiserat och fångat fjärilar. Men nu måste pappa ge sig av igen för att flyga sin Spitfire över Engelska kanalen.

Decennier senare närmar sig Posy Montague sin sjuttioårsdag som hon ämnar fira på godset Admiral House där hon fortfarande bor. Här har hon tillbringat sin idylliska barndom, uppfostrat sina söner och här bakar hon numera ofta för att kunna skämma bort sina barnbarn. Hennes liv är dock långt ifrån en idyll. Trots godsets trehundraåriga historia, alla minnen och den fantastiska trädgården hon ägnat över tjugofem år åt att skapa, tvingas hon nog snart sälja familjegodset. Admiral House förfaller och hon har inte råd att renovera.

Men en sommardag händer något som förändrar allt. För att hjälpa en vän tar Posy med sig en liten flicka ut till en klippö för att fiska krabbor. Ombord på färjan blickar plötsligt Freddie, som för femtio år sedan krossade Posys hjärta, in i hennes ögon.

Men finns känslorna verkligen kvar? Posy, som kämpar för att hantera sin äldste sons ohållbara affärsidéer och sin yngste sons oväntade uppdykande från Australien, dit han flydde för tio år sedan, har svårt att lita på kärleken. Och det hon ännu inte anar är att både Freddie och Admiral House – bär på en gammal, synnerligen omvälvande hemlighet …