Anna-Lisas meddelande om att de måste ha krismöte får de andra Söderbergaborna att lägga allt annat åt sidan och skynda till trekaffet i hennes lilla retrobutik.

Bönderna, Birger och Marianne, stänger sin gårdsbutik, Rutger, Söderbergas adlige godsägare, tillika Anna-Lisas make och pappa till hennes två små barn, avslutar snabbt ett samtal med en fransk auktionsfirma och säljer en spegel för ett betydligt lägre pris än han tänkt sig. Och Johnny från bilverkstan kommer i jobboverall. Medan Anna-Lisa häller upp kaffe och frisörskan Kicki öppnar burken med sina nybakade havrekakor börjar Angelica, som tagit paus från renoveringen av Söderbergas gamla skolhus, berätta om anledningen till krismötet.

 ”Så tydligen bor vi inte i Söderberga. Eller?” säger hon och tittar på Birger, som är den som bott längst i byn. Det visar sig att namnet Söderberga bara gäller Birgers bondgård, inte byn och nu ska alla skyltar och kartor ändras till det namn som byn hade innan Birgers farfar bytte namn på den på trettiotalet. Men det nygamla namnet är hemskt och löjeväckande! Är det verkligen sant? Och måste de gå med på detta?

Alla drar en lättnadens suck när Erik säger att han ska gräva i saken. Är det någon som kan rädda dem så är det historienörden Erik.

Men namnbytet är inte den enda förändringen i Söderberga. Medan Angelica renoverar sitt nyinköpta gamla skolhus, där hon ska öppna en yogastudio, tvingas hon hantera en hyresgäst vars kontrakt fortfarande gäller. Det är en kompositör, en man som genom sitt eviga klinkande går henne på nerverna. Och inte blir det bättre när han i sin tur låter en nyseparerad kompis flytta in. En man som Anna-Lisa till sin förskräckelse upptäcker att hon känner väl. Och som hon aldrig riktigt kunnat glömma. Och som om inte det vore nog kommer Rutger med en överraskning. Han har fått nytt jobb – i London …