Violette Toussaints lilla hus ligger precis i utkanten av kyrkogården. En dörr leder ut till gatan och en annan leder in till de grönskande gångarna, de blomsterprydda gravarna, de doftande pinjeträden och den rogivande fågelsången.

Hon har en hund och flera katter. En av katterna lämnades utanför hennes dörr i en låda för herrskor, de andra kom med sina döda ägare och blev kvar, eller dök bara upp en dag. Folk vet att djur blir omskötta och matade på kyrkogården, så det kommer nya hela tiden.

I Violettes kök samlas besökare och vänner för en kopp kaffe och en pratstund. Men när kvällen kommer stänger hon dörren och häller upp ett glas rubinröd porto. Hon öppnar sovrumsfönstret mot solnedgången och är i sitt eget paradis. Efter att hennes man försvann målade hon om de inre, privata delarna av sitt hus i vackra färger. Men där har ingen annan satt sin fot.

Så en tidig morgon knackar det på Violettes dörr. Utanför står en förbryllad poliskommissarie. Han förklarar att hans nyligen avlidna mor har önskat att bli begravd på just denna kyrkogård, bredvid en för honom okänd man.

I takt med att Violette hjälper kommissarien att reda ut mysteriet kring hans mor fattar han tycke för henne. Men han börjar även gräva i hennes förflutna.
Det blir slutet på Violettes stillsamma tillvaro ...