Alla vet att Sophie är en oäkting. Men tjänstefolket älskar henne ändå, och har gjort så ända sedan hon kom till huset vid tre års ålder. En sen och regnig kväll bultade någon på porten och när husan öppnade stod en övergiven liten flicka där. Man behövde bara titta på hennes mossgröna ögon och mörkblonda lockar för att förstå att hon var grevens oäkta dotter.
Nu, många år senare, ligger Sophie på knä framför sin styvmor och fållar hennes klänning. När greven dog degraderas hon till tjänarinna och hennes dagar är fyllda av hårt arbete. Ikväll ska styvmodern och hennes döttrar gå på maskeradbal och Sophie suckar längtansfullt när hon ser dem stiga in i vagnen som ska ta dem till den förmögna familjen Bridgertons hus.
Strax efteråt dyker hushållerskan upp och föser in Sophie i ett rum där ett ångande kar står på golvet och en av husorna är i färd med att stänka rosvatten på en vacker klänning i skimrande silver. ”Du är grevens riktiga dotter och vi ska se till att du kommer iväg på balen”, säger hushållerskan och skiner som en sol. En timme senare är Sophie förvandlad och husan tar fram en teatermask som döljer halva hennes ansikte.
Det går ett sus genom rummet när Sophie stiger in i balsalen. Den stilige Benedict Bridgerton, som alla unga kvinnor hoppas snärja, kan inte slita blicken från henne. Masken täcker halva hennes ansikte, men hennes mossgröna ögon lyser av äkta glädje och hon strålar som om hennes skönhet kommer inifrån. I den stunden vet Benedict att han bara måste få lära känna den mystiska kvinnan. Men det blir svårare än han trott …