Bottniska viken, april 1977. Greta står på båtdäcket medan den kalla brisen får henne att sluta den tunna kappan tätare om sig. "Dumma mamma", tänker hon och ler. Varför skulle hon måla om köksluckorna alldeles själv, och sedan köksbordet och stolarna och hyllorna i samma färg av bara farten? Och varför mintgrönt? Vem som helst hade kroknat av en sådan totalrenovering, och det hade slutat med att Hilda hamnat på lasarettet. Hjärtat orkade inte med, och nu är planen att hon ska lämna Finland och flytta till Greta i Sverige. Greta fyller snart femtio, och tänker tillbaka på sitt liv. De spännande åren i London, mötet med den stora kärleken och deras tjugo år tillsammans i Sverige. När hon var ung var det sista hon ville att bli som sin mor Hilda ...

Genom fyra krig hade Hilda och hennes bästa vän Helli arbetat på fabriken Bomullen: finska inbördeskriget, vinterkriget, andra världskriget och Lapplandskriget. Fabriksarbetet var slitigt men gav dem ett bra liv med en egen lön och en och annan ledig söndag. Vänskapen mellan Hilda och Helli har bestått i alla år, trots att de är olika som natt och dag. Hilda försöker göra allting rätt efter att ha blivit gravid som väldigt ung, medan Helli är mer av den uppkäftiga sorten.

Gretas dotter Kathrine vill inte heller fortsätta i sin mors och mormors fotspår. När sjuttiotalet övergår i åttiotal går Kathrine på gymnasiet och längtar ut i världen. Hennes bästa vän har blivit ihop med TråkPeter och varje gång hon går ut på kvällen blir mamma Greta orolig för att hon ska råka illa ut eller bli upplockad av raggare. Men Kathrines liv är så stillsamt att det börjar stå henne upp i halsen. Utan att direkt ha någon plan, reser hon till storstaden Göteborg och sedan vidare ut i Europa. Resan blir en annan och längre än vad hon någonsin kunde tro ...