Det första Marie ser är att färgen på huset är avskavd och flagnar. Det är ingen stor grej att måla på ny färg, och hon visste redan innan att det var en del som behövde fixas. Det är ju därför de är här, i det ståtliga hus hon ärvt som nu ska rustas upp och sedan säljas. Marie, hennes man och deras tre barn har kommit hit för att läkas efter den fasansfulla tragedin sex veckor tidigare. Den dag 8-åriga Bee drunknade i deras pool skakade om familjen i grunden och satte djupa spår hos dem alla, inte minst hos Bees tvillingsyster Pen.
Det är när Pen strövar omkring i skogen på jakt efter löv och bär hon hör ljudet av den närliggande floden och beger sig ditåt. Plötsligt får hon syn på ett gammalt hus bland träden. På verandan står ett slitet parasoll, ett plåtbord med två stolar och en grå katt ligger i solen. Pen närmar sig och hör ett ljud som när en hammare bankar mot trä. När hon vänder sig om ser hon en kvinna framför ett arbetsbord, hennes långa svarta hästsvans går nästan ner till midjan och i handen har hon en kniv. På bordet ligger en blodig kanin. När kvinnan vänder sig om får Pen en chock. Hon har bara ett halvt ansikte, resten är brännskadat. Pen skriker och springer hem.
Kvinnan, Davina, är van vid att hennes utseende skrämmer folk. Hennes vanställda ansikte brukar ha den effekten. Kanske bör hon kontakta familjen? Förklara hur hon fått sina skador, som sjuksköterska i armén mitt under brinnande krig. Numera kallas hon, liksom sin mor före henne, för flodhäxan. Hon är uppskattad i trakten för sina välgörande örtkurer. En gång hade hon en familj. Men det var längesedan …
Marie uppskattar inte kvinnan som bor på familjens mark. Davinas försäkran att stugan var en gåva från Maries släkt, tror hon inte på. Davina måste bort innan huset läggs ut till försäljning. Men beslutet att vräka krigsveteranen väcker ont blod i trakten och protesterna låter inte vänta på sig.
Så sker något som förändrar allt …