Den som går på tigerstigar
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
I det tigertäta träsket inser Sofia att hon är i stor fara …
Helena Thorfinn jobbade i många år som journalist på Svenska Dagbladet, SVT och TV4 innan hon sadlade om och började på Sida och Rädda Barnen. Hon arbetade tre år på Sveriges ambassad i Dhaka och bor nu med familjen i Burma/Myanmar, där hon bland annat arbetar för Unicef. 2012 debuterade hon med romanen Innan floden tar oss, som blev en fantastisk framgång. Den som går på tigerstigar är den efterlängtade uppföljaren.
En fluga har fastnat mellan gardinen och fönstret och verkar inte hitta ut. Sofia vaknar långsamt och lyssnar till surret. Janne sover fortfarande intill åttaåriga Noella, själv delar hon madrass med fyraårge Teo.
Från köket hörs svärmors gnola och fixa med frukost. Fat som klirrar, doften av kaffe. De är i Småland på välbehövlig semester hos Jannes föräldrar.
Sofia ligger kvar en stund och känner efter, nu ska väl stressen ändå släppa? Jo, hon har klarat av att vara ledig. Hon har sovit bra, lekt med barnen och simmat i den lilla insjön nedanför huset. Och Janne och hon har fått lite välgörande egentid.
Sofia vänder försiktigt på huvudet, trevar efter mobiltelefonen. Försiktigt, för att inte väcka Teo. Hon får tag i den och börjar scrolla. Först tror hon att hon ser fel. Fel land, fel plats. Så sätter hon sig upp med ett ryck.
”Janne, vakna. Vakna för Guds skull.” Hon håller upp mobilen mot hans ansikte så fort han slår upp ögonen. ”Vakna. Här. Läs.”
Och några sekunder senare, när det fasansfulla sjunkit in och Janne har förstått vad hon själv har förstått, säger Sofia med låg röst:
”Detta förändrar allt.”
Det har skett ett fruktansvärt terrorattentat i deras nya hemstad Dhaka, i Bangladesh. Alldeles intill deras hus, på en restaurang de ofta brukar besöka. Det är det globala jihadistnätverket IS som har utfört en massaker på västerlänningar, ett dåd som som saknar motstycke i landet.
Flera personer som Sofia och Janne känner visar sig vara döda. Och när familjen så småningom återvänder till Dhaka, där Sofia jobbar som biståndschef vid den svenska ambassaden, är det en förändrad och chockad stad.
Sofia hoppas ändå att hennes arbete för jämställdhet och mänskliga rättigheter ska få fart, och lämnar lättad barnen och vardagen till en allt mer uttråkad Janne. Inte förrän hon blir fast med en amerikansk kollega, Collin Stanton, i det tigertäta träsket Sunderbans inser hon att är i fara, både politiskt och privat.
I det lediga rummet ovanpå Jannes och Sofias garagetak har dansarna Dipita och Pinky flyttat in. Deras nattliga uppdrag på den närliggande militärförläggningen undgår helt svenskarna. När en container med tortyrutrustning dyker upp på fel plats är det dock Pinky som vet vilka val Sofia måste göra …
Precis som den framgångsrika debutromanen Innan floden tar oss är Helena Thorfinns uppföljare Den som går på tigerstigar en tät väv där privatmoral och globala åtaganden inte alltid går hand i hand.
I det tigertäta träsket inser Sofia att hon är i stor fara …
Helena Thorfinn jobbade i många år som journalist på Svenska Dagbladet, SVT och TV4 innan hon sadlade om och började på Sida och Rädda Barnen. Hon arbetade tre år på Sveriges ambassad i Dhaka och bor nu med familjen i Burma/Myanmar, där hon bland annat arbetar för Unicef. 2012 debuterade hon med romanen Innan floden tar oss, som blev en fantastisk framgång. Den som går på tigerstigar är den efterlängtade uppföljaren.
En fluga har fastnat mellan gardinen och fönstret och verkar inte hitta ut. Sofia vaknar långsamt och lyssnar till surret. Janne sover fortfarande intill åttaåriga Noella, själv delar hon madrass med fyraårge Teo.
Från köket hörs svärmors gnola och fixa med frukost. Fat som klirrar, doften av kaffe. De är i Småland på välbehövlig semester hos Jannes föräldrar.
Sofia ligger kvar en stund och känner efter, nu ska väl stressen ändå släppa? Jo, hon har klarat av att vara ledig. Hon har sovit bra, lekt med barnen och simmat i den lilla insjön nedanför huset. Och Janne och hon har fått lite välgörande egentid.
Sofia vänder försiktigt på huvudet, trevar efter mobiltelefonen. Försiktigt, för att inte väcka Teo. Hon får tag i den och börjar scrolla. Först tror hon att hon ser fel. Fel land, fel plats. Så sätter hon sig upp med ett ryck.
”Janne, vakna. Vakna för Guds skull.” Hon håller upp mobilen mot hans ansikte så fort han slår upp ögonen. ”Vakna. Här. Läs.”
Och några sekunder senare, när det fasansfulla sjunkit in och Janne har förstått vad hon själv har förstått, säger Sofia med låg röst:
”Detta förändrar allt.”
Det har skett ett fruktansvärt terrorattentat i deras nya hemstad Dhaka, i Bangladesh. Alldeles intill deras hus, på en restaurang de ofta brukar besöka. Det är det globala jihadistnätverket IS som har utfört en massaker på västerlänningar, ett dåd som som saknar motstycke i landet.
Flera personer som Sofia och Janne känner visar sig vara döda. Och när familjen så småningom återvänder till Dhaka, där Sofia jobbar som biståndschef vid den svenska ambassaden, är det en förändrad och chockad stad.
Sofia hoppas ändå att hennes arbete för jämställdhet och mänskliga rättigheter ska få fart, och lämnar lättad barnen och vardagen till en allt mer uttråkad Janne. Inte förrän hon blir fast med en amerikansk kollega, Collin Stanton, i det tigertäta träsket Sunderbans inser hon att är i fara, både politiskt och privat.
I det lediga rummet ovanpå Jannes och Sofias garagetak har dansarna Dipita och Pinky flyttat in. Deras nattliga uppdrag på den närliggande militärförläggningen undgår helt svenskarna. När en container med tortyrutrustning dyker upp på fel plats är det dock Pinky som vet vilka val Sofia måste göra …
Precis som den framgångsrika debutromanen Innan floden tar oss är Helena Thorfinns uppföljare Den som går på tigerstigar en tät väv där privatmoral och globala åtaganden inte alltid går hand i hand.
