Det är våren 1942 och den unge Roman och hans familj har förflyttats till ett ghetto i Warszawa. Deras liv har tvärt förändrats. De var aldrig särskilt välbärgade, men de bodde i en rymlig lägenhet, kunde duscha när de ville och aldrig att de var så hungriga att magen bultade av smärta.

Nu är varje dag en kamp för överlevnad. När Roman och hans 9-årige lillebror inte arbetar i verkstaden, försöker de byta till sig små tvålbitar mot mat på marknaden. Eller så letar de efter rester från soptunnorna som de kan koka upp så att de blir lättare att svälja.

I ghettot börjar rykten spridas om att de kanske snart ska flyttas österut till ett arbetsläger som heter Treblinka. Många i ghettot förfasas, men vad det än är, kan det kan väl inte vara värre än livet här? Det ryktas att judar dödas, men varför skulle tyskarna göra det? De behöver ju arbetskraften?

Samtidigt ser den jämnåriga Emilia hur tyskarna systematiskt tillfångatar judar på gatan och förflyttar dem till ghettot. Hennes granne Sara arbetar som sjuksköterska i ghettot och en dag följer Emilia med för att assistera henne. Innanför murarna möter hon krigets verklighet, en syn hon aldrig kommer att glömma.

Men där möter hon också Roman och en skör men djup vänskap växer fram. Romans mamma är sjuk och hans lillasyster som ammas får inte tillräckligt med näring. När föräldrarna tvingas välja mellan att lämna bort hans nyfödda syster eller se henne svälta får han nog och går med i den judiska motståndsrörelsen. Romans övermod drar tyskarnas uppmärksamhet till sig, vilket även försätter Emilia och hennes familj i stor fara …