Cilkas resa

Koncentrationslägret Auschwitz, 1945. ”Du bist frei”. Soldaten tittar ner på den 18-åriga flickan. Hon kan knappt tro på det han säger. Kan det verkligen vara sant? Är hon fri? Är mardrömmen äntligen över? Cilka drar kappan hårdare kring sin tunna kropp. Hon har suttit i lägret sedan hon var sexton år gammal 1942. Hon har gjort allt för att hålla sig vid liv. Våldtäkter tillhörde vardagen. Lägerchefen på Birkenau, Johann Schwarzhuber, hade tidigt lagt märke till henne och tvingat henne att bli hans älskarinna. Lyckan var hennes vänskap med medfången Gita.
Efter befrielsen stämplas Cilka som prostituerad och spion av ryssarna och döms till femton års straffarbete i Sibirien.  De rödmålade fullastade boskapsvagnarna väntar på henne, fulla av kvidande småbarn och gråtande kvinnor. Det är hett som i en bakugn till en början, innan kylan sätter in. Resan är lång och dagarna flyter in i varandra. Sjukdomar härjar i vagnen Cilka sitter i. Till slut kommer de fram till Gulaglägret i Sibirien. Ett läger mitt ute i ingenstans. Cilka följer med strömmen in i en stor betongbunker. Hon tittar genast upp i taket efter duschar. Kommer det att vara vatten eller gas i dem? Men där finns ingenting och lättnaden är oändligt stor … Men plågorna har bara börjat. Än en gång blir hon utvald av vakterna. Ser deras lystna blickar på hennes kropp. Cilka har varit med om detta förut. Hon håller huvudet högt, vägrar att se rädd ut. Reglerna i lägret är lika hårda som de hon varit van vid. Innan klockan nio ska de ha tvättat golvet, hämtat kol, skottat bort snö, lagat sina kläder, tömt toahinkarna. Om de missköter sig väntar gropen, en isoleringscell. Cilka känner kalla kårar längs ryggen.
Död och skräck är alltid närvarande i lägret, vilket får Cilka att upptäcka en styrka hon inte visste att hon hade. Men trots allt som hänt henne inser hon att det finns utrymme för kärlek i hennes hjärta …