Stjärnhov, nutid. Det är fredag och Jeanette stänger vintagebutiken där hon jobbar. Ikväll ska hon på middag hos sina vänner Ylva och Peter. Vad underbart det ska bli att bara koppla av, äta god mat, dricka vin och ha det trevligt. Hon är trettiofem år och lever ensam. Det där med kärlek var inte alltid så lätt och det hade så klart aldrig hänt att en singelkille kom in i butiken där det bara finns bröllopsklänningar.

Ylva välkomnar henne med en kram och väser retsamt i örat: ”Bli inte arg nu, men vi har en liten överraskning åt dig.” Ånej. Är det nu hon ska presenteras för en blind date, hon som hade sett fram emot en helt annan sorts kväll? Ja, det är precis vad hon ska. Men när hon ser mannen som sitter där vid bordet, är hon tvungen att dra efter andan. Attraktionen verkar vara ömsesidig. Men lite senare på kvällen, efter en förstulen kyss på tu man hand, säger han att han inte kan inleda någon relation. Inte som hans liv ser ut nu …

Stjärnhov, sommaren 1957. Efter realen gör Karin allt hon kan för att inte behöva bo kvar i lilla Julita. Hon får jobb i Flen på GB:s glassfabrik och skulle helst bo i ett inackorderingsrum, men hennes far tycker att det är bäst att hon bor hos faster i Stjärnhov som (tyvärr) ligger nära Flen. Det var absolut inget fel på Stjärnhov. Karin håller god min och när hon får frågan om hon trivs svarar hon att det är roligt att få arbeta med något som är på allas läppar. Men vissa dagar är arbetet så trist att hon bara vill slänga de spröda strutarna i väggen. Hon längtar så starkt efter något mer, som nya bekantskaper att gå på kondis och bio med. Och att gå ut och dansa, få visa upp sina klänningar och steg hon övat på hemma om kvällarna. Att dansa rock till Elvis och bugga så att kjolen flög åt alla håll. Så en dag vid stationskiosken, möter Karin någon som får det att kännas som att blixten slagit ner i henne …