Bokhandlaren som ringde på

Det sägs att böcker hittar sina läsare – men ibland behöver de lite hjälp på traven. Det insåg Carl Christian Kollhoff för många år sedan när han började arbeta i Bokhandeln vid stadsporten. Numera är det den gamle bokhandlaren, herr Grubers dotter Sabine, som sköter ruljangsen och hon låter bara Carl arbeta kvar på nåder.  Det han fortfarande tillåts göra är att efter stängningstid leverera böcker till de mest trogna och bokälskande kunderna, de som av olika skäl inte kan eller vill lämna sitt hem.

Den här eftermiddagen ligger det bara några få böcker i Carls låda i det mörka rum som utgör bokhandelns lager och kontor. Ömsint låter han dem glida ner i ryggsäcken som han fodrat med en mjuk filt så att de inte ska komma till skada. Det är dags för hans vanliga runda genom staden.

Det är en höstdag som drömmer om sommaren och Münsterplatz badar i varmt solljus när Carl beträder de gamla kullerstenarna. Plötsligt får han känslan av att vara iakttagen och upptäcker att ett barn vandrar vid hans sida. ”Hej, jag heter Schascha. Jag är nio år.” säger den mörklockiga flickan.

Carl förstår sig inte på barn. Efter en mycket märklig konversation vänder han sig helt sonika om och går. Men Schascha är inte den som ger upp i första taget. Redan nästa dag traskar hon bredvid honom igen. Och från den stunden förändras tillvaron både för Carl – och för alla hans bokälskande kunder runtom i den gamla staden. För dessa sinsemellan mycket olika personer är nästan som vänner för Carl och han är deras viktigaste koppling till omvärlden. Och för Carl blir Schascha snart detsamma.

Men när Carl inte längre är önskvärd i Bokhandeln vid stadsporten överhuvudtaget krävs hjälp från böckerna underbara värld och en viss nioårig flicka. Kanske kan de alla finna modet att knyta vänskapsband och leva livet fullt ut …?