Hope River, West Virginia, november 1941. ”Du är hemma!” Patience tjuter av glädje när en klarröd motorcykel med sidovagn stannar framför Golds torrvaruhandel och motorcyklisten visar sig vara hennes allra bästa vän, Bitsy. I sidovagnen sitter en smal, blond pojke med allvarliga ljusblå ögon. Vem är han?

Den kvällen, efter att Patience man, Hope Rivers omtyckte veterinär Daniel, deras fyra barn och Bitsys skyddsling, gått och lagt sig, sitter väninnorna uppkrupna i soffan framför öppna spisen. Bitsy berättar om allt som hänt sedan de skiljdes åt. Natten efter att Ku Klux Klan tvingade Bitsy och hennes älskade på flykt. Hon berättar också hur det kommer sig att hon nu är ensam och varför hon, som är mörkhyad, tagit sig an en vit kvinnas son.

”Det kommer en bil!” ropar barnen unisont nästa dag. Patience och Bitsy faller in i invanda roller och tar emot ett par på genomresa. En förmögen vit man och en afroamerikansk kvinna, vars förlossning startat i förtid. Allt går bra, bortsett från att mannen kvickt lämnar sin kvinna och babyn …

Det är en välsignelse att Patience fått sin bästa vän tillbaka för svåra tider stundar. När Japan bombar Pearl Harbor och USA dras in i kriget är många män redo att slåss, men inte Patience make. Daniel bär på oläkta sår från första världskriget och har svurit att aldrig mer ta till vapen. Patience har svårt att förstå honom och äktenskapet knakar rejält i fogarna. Snart kastas glåpord efter dem och myndigheterna fängslar den tidigare så omtyckte veterinären för ordervägran.

Medan den kalla, snörika krigsvintern närmar sig är det upp till Patience att ta hand om barnen, gården och de havande kvinnor som söker hennes hjälp. Men kan och vill hon också kämpa för sin mans frihet, trots deras skilda åsikter? Förmår hon leda sin lilla familj genom stormen?