Den första julen. ”Jag har sparat till det”. Molly kan knappt titta på Andrew. Här sitter han på flygstolen bredvid hennes och planerar att köpa en dyr parfym till sin flickvän. Helt ovetandes om att flickvännen, som tyvärr också råkar vara Mollys ”väninna”, precis har varit otrogen. Det var illa redan innan, men nu när de hamnat bredvid varandra på flyget hem från Chicago till Dublin är det olidligt. Dessutom verkar Andrew vara både snäll och rolig. Och nu har han bestämt sig för att han ska lära julhataren Molly älska högtiden. Själv har han på sig en fruktansvärt ful jultröja med en ren på. Men allt spårar ur när Andrew plötsligt får ett ”göra slut”-sms i mobilen, och Molly försöker gömma den för att skona honom. När sedan flygvärdinnan får för sig att det är Andrews födelsedag, och besättningen stämmer upp i sång kan det inte bli värre.

Den tionde julen. ”Hallå främling”, säger Andrew och ler stort. Molly har just kommit fram till gaten, och blir alldeles varm i kroppen när hon ser honom. För självklart kan man inte ta samma flyg hem varje år utan att tiden nöter ner det första katastrofala intrycket. En dag om året umgås Molly och Andrew intensivt under några timmar och har lyckats bli nära vänner, trots att han älskar julen och hon fortfarande hatar den. Så när högtalaren annonserar att deras flyg är försenat går de och tar ett glas för att fira sitt 10-årsjubileum. Men ett glas blir två, och sedan tre. Och plötsligt lyser det rött på informationstavlan. Alla flyg är inställda på grund av en snöstorm över Atlanten. Molly ser besvikelsen i Andrews ögon. Hon vet hur mycket han ser fram emot att fira jul med sin familj, och hon bestämmer sig för att se till att han kommer hem i tid. Kosta vad det kosta vill …