25 gram lycka: Ninna, en liten igelkott med ett stort hjärta
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Redaktionens val
Jag älskar igelkottar. Det passar väldigt bra, eftersom jag delvis bor på Gotland - igelkotten är ju Gotlands landskapsdjur. Den här sanna historien handlar om italienska igelkottar! Den är rörande och spännande och alldeles, alldeles underbar.
En hjärtevärmande historia som sticker ut!
Massimo Vacchetta är veterinär. När den här berättelsen börjar, i maj 2013, befinner han sig i kris. Han har kört fast i livet och är i behov av förändring.
Alltsedan sin examen har Massimo specialiserat sig på stora djur, men nu uppmuntras han att prova på smådjur. Hundar och katter och andra sällskapsdjur.
Massimo lyssnar på råden han får och börjar jobba extra på två smådjurskliniker.
Den här speciella dagen ska han träffa innehavaren, veterinären Andrea Brovida, på en av mottagningarna. Andrea visar Massimo djuren han ska ta hand om den kommande helgen. Sist kommer de till en låda där det ligger ett pyttelitet djur. En igelkottsunge.
- En dam hittade den i sin trädgård. Den är föräldralös. Hon kom hit med den eftersom hon inte visste hur hon skulle ta hand om den, berättar Andrea. Den är två eller tre dagar gammal och väger 25 gram.
Dagen därpå åker Massimo tillbaka till smådjurspraktiken. När han öppnar dörren hör han svag gråt. Ihållande, jämrande små gnyenden.
Den lilla igelkotten ropar på hjälp!
Där och då ändras Massimos livsbana. Han blir som besatt av att rädda den lilla igelkotten, och han lyckas mot alla odds. Han döper henne till Ninna. Hon kommer så småningom att följas av många fler små hjälplösa kottar – Ninno, Trilly, Selina, Salvo, Gìo, Zoe, Carolina, Lisa ... Här får vi möta dem alla!
Massimos berättelse är charmerande, rörande, dråplig – och emellanåt också sorglig. Han har skapat ett räddningscenter för igelkottar, döpt efter hans första igelkott. Det heter La Ninna och är en filial till ett viltvårdscenter i Cuneo i norra Italien. Här får vi följa uppbyggandet av centret, men vi får också inblickar i Massimos privatliv och tillbakablickar till hans uppväxt.
Läs mer
Redaktionens val
Jag älskar igelkottar. Det passar väldigt bra, eftersom jag delvis bor på Gotland - igelkotten är ju Gotlands landskapsdjur. Den här sanna historien handlar om italienska igelkottar! Den är rörande och spännande och alldeles, alldeles underbar.
En hjärtevärmande historia som sticker ut!
Massimo Vacchetta är veterinär. När den här berättelsen börjar, i maj 2013, befinner han sig i kris. Han har kört fast i livet och är i behov av förändring.
Alltsedan sin examen har Massimo specialiserat sig på stora djur, men nu uppmuntras han att prova på smådjur. Hundar och katter och andra sällskapsdjur.
Massimo lyssnar på råden han får och börjar jobba extra på två smådjurskliniker.
Den här speciella dagen ska han träffa innehavaren, veterinären Andrea Brovida, på en av mottagningarna. Andrea visar Massimo djuren han ska ta hand om den kommande helgen. Sist kommer de till en låda där det ligger ett pyttelitet djur. En igelkottsunge.
- En dam hittade den i sin trädgård. Den är föräldralös. Hon kom hit med den eftersom hon inte visste hur hon skulle ta hand om den, berättar Andrea. Den är två eller tre dagar gammal och väger 25 gram.
Dagen därpå åker Massimo tillbaka till smådjurspraktiken. När han öppnar dörren hör han svag gråt. Ihållande, jämrande små gnyenden.
Den lilla igelkotten ropar på hjälp!
Där och då ändras Massimos livsbana. Han blir som besatt av att rädda den lilla igelkotten, och han lyckas mot alla odds. Han döper henne till Ninna. Hon kommer så småningom att följas av många fler små hjälplösa kottar – Ninno, Trilly, Selina, Salvo, Gìo, Zoe, Carolina, Lisa ... Här får vi möta dem alla!
Massimos berättelse är charmerande, rörande, dråplig – och emellanåt också sorglig. Han har skapat ett räddningscenter för igelkottar, döpt efter hans första igelkott. Det heter La Ninna och är en filial till ett viltvårdscenter i Cuneo i norra Italien. Här får vi följa uppbyggandet av centret, men vi får också inblickar i Massimos privatliv och tillbakablickar till hans uppväxt.
Läs mer