Släpp! Ni fattar ju inte! Det krävs tre poliser och två skötare för att hålla fast den skrikande medelålders kvinnan som förts till Mälarsjukhusets akut. Enligt polisen var hon förvirrad, beväpnad och allmänt hotfull när hon hittades i skogen vid Åkers styckebruk. Troligen har hon en psykos med paranoida vanföreställningar. Innan skötarna lyckas ge henne en lugnande spruta hinner hon klippa till läkaren som tillkallats. När hon äntligen sjunker ihop och förs till den låsta avdelningen väser hon med hes röst: De kommer att döda alla …

Gustav Kampell springer uppför trapporna till biträdande säpochefens kontor. Äntligen, tänker han. De har sökt efter Bente Jensen – med kodnamn Tio Tjugoett – i över ett dygn. Han trodde hon var död, men nu plötsligt har de fått ett livstecken och tur är väl det, för det var han som skickade ut henne i fält. Det är han som ansvarar för att hon infiltrerat den militära grenen av svensk nynazism. Kanske var det ett misstag?
Den nyligen frånskilda Bente Jensen, mamma till en sjuttonåring som lever varannan-vecka-liv och en tjugoåring som pluggar utomlands, har visserligen haft hemliga arbetsuppgifter i många år och är van vid att aldrig prata om sitt jobb med någon, men det var länge sen hon var infiltratör.

Det var också ett tag sen Bente hade tid eller lust för kärlek, så när bästa väninnan föreslår att hon ska skaffa en dejtingapp gör hon det mest på skoj. Men så får hon en matchning som visar sig vara svår att motstå. På ett sätt är det bland det bästa hon gjort. På ett annat det värsta.

Ett dygn efter att Bente Jensen lyckas få kontakt med omvärlden inifrån Mälarsjukhusets låsta psykavdelning visar det sig att hon hade rätt när hon blev intagen. Nazistorganisationen hon infiltrerat planerar ett terrordåd av den allra största kaliber …