Stockholm, nyårsafton 1994/1995. Ellen granskar sig i badrumsspegeln efter torskens framfart. Den här stunden är värst. Bertil, som gubben i 70-årsåldern heter, är ett sadistiskt as, men han brukar inte krångla med betalningen, därför låter hon honom hämta sig medan hon gör sig i ordning.

Bertil känner henne som Lucy. Han vet inte att hon heter Ellen Alm, det är det ingen i den här snuskiga världen som gör. Kanske ingen i den riktiga världen heller, inte sedan mamma dog och hennes pojkvän lämnade henne.

Medan hon bättrar på läppstiftet väller minnena från mammas dödsbädd på hospicet upp inom henne. Mamma som med skör röst avslöjar sin livslögn och ber henne om en sista tjänst.

Plötsligt hör Ellen hur en dörr i lägenheten öppnas. Tänker torsken dra utan att betala? Så hörs ett skrik följt av ett pistolskott. Med en kajalpenna som enda vapen öppnar Ellen badrumsdörren och flyr. Hon når det öppna fönstret i vardagsrummet och kastar sig ut …

Senare på nyårskvällen sätter polisen Tomas Wolf sin pistol i munnen beredd att trycka av när en telefonsignal ljuder. Han kallas till en mordplats på en bordell. Kanske är detta hans räddning?

Samtidigt försöker kvällstidningsjournalisten Vera Berg bli accepterad på sin nya arbetsplats, Aftonbladet, medan hon kämpar med att få vårdnaden om sexårige Sigge, son till hennes kriminelle, före detta pojkvän.

Så sker ännu ett bestialiskt mord, den här gången på en porrklubb. Och snart korsas Tomas och Veras vägar. Motvilligt tvingas de samarbeta. Båda anar ett samband mellan morden. Men hur ser det ut – och vem är nästa offer? En lika mardrömslik som livsfarlig jakt tar sin början ...