Kommissarie Gunnar Barbarotti står på en iskall perrong och väntar på det försenade morgontåget från Kymlinge till Stockholm. Käre Herre, ber han tyst. Du som råder över allt och som har varit en trogen samtalspartner, eller åtminstone lyssnare, under ganska många år nu –skicka hit det förbannade tåget på momangen, så lovar jag att bara begå goda handlingar under resten av mitt eländiga liv! Oklart om det rör sig om ett bönesvar, men redan tio minuter senare sitter han på sin bokade fönsterplats.

Anledningen till resan är ett försvinnande. Författaren Franz J Lunde, bosatt i Stockholm sedan många år, gjorde nyligen ett besök på Kymlinge stadsbibliotek. Efter framträdandet begav han sig till hotellet. Sedan är det som om han gått upp i rök.

Barbarotti blir inte klok på fallet. Men när han stiger in på Lundes förlag i Gamla stan får han i alla fall en ledtråd. Förläggarens kontor ser ut som något ur en gammaldags Agatha Christie-deckare, med välfyllda bokhyllor och en stor persisk matta. På skrivbordet ligger en trave pappersark. Det är första delen av Lundes nya verk, och handlar om en författare som framträder på olika bibliotek och varje gång utsätts för en obehaglig läsarfråga.

Snart ligger vår käre kommissarie på sin hotellsäng och läser. Han måste erkänna att dagens polisarbete inte är alltför betungande, men en bit in i texten vaknar han till. Där beskrivs hur en kvinna i publiken plötsligt tar ton under ett författarframträdande. ”Jag har just läst en bok av er där ni beskriver ett perfekt mord. Och jag fick känslan av att ni har utfört det …”

Barbarotti hajar till. Har ett mord begåtts i verkligheten – och vad har det i så fall för koppling till den försvunne författaren?