Internatskolan Fleat House ligger isolerat på landsbygden i Norfolk. Tegelbyggnaden är hundrafemtio år gammal och de gamla elementen knäpper och surrar. Det är sent på kvällen och ingen hör de smygande stegen längs korridoren där pojkarnas rum ligger. Utanför rum nummer sju stannar någon …

Kriminalinspektör Jazz Hunter drar på sig stövlarna och öppnar stugdörren. Doften av saltvatten och tång livar upp henne, trots att havet är grått denna vinterdag. Hon har bestämt sig för att ta en morgonpromenad innan hon börjar packa upp. Men när hon går över stigen hör hon plötsligt någon som ropar hennes namn och ser en välbekant siluett. Vad gör han här?

Jag har kört från London för att hitta dig, säger hennes chef Norton. Brasan sprakar i stugans gamla eldstad och Jazz ställer ner två koppar rykande hett kaffe. Hennes ansikte är slutet. Hon trodde att hon lagt allt bakom sig. Sveket, skilsmässan, förödmjukelsen – och London. Nu tänker hon rusta upp den lilla stugan hon köpt här vid havet. Hon har planer på att skapa en ateljé i uthuset och ta tag i sina gamla konstnärsdrömmar. Börja måla igen.

Men Norton kan inte acceptera att Jazz har sagt upp sig. Hon är en av hans bästa poliser och han vill få tillbaka henne. Det är inte jag som varit otrogen mot dig, säger han och ler snett för att mildra orden. Att hennes exman har klättrat på karriärstegen inom poliskåren sedan skandalen, är i sig en skandal. Jazz borde inte låta honom vinna. Hon ser ner i bordet och tycks fundera. Då tar Norton upp sitt mest akuta ärende. Det har skett ett mord på en internatskola i trakten. Norton behöver någon på plats här i Norfolk. Kan hon tänka sig att ställa upp?